Herr talman! Jag skall i dag tala om skärpt påföljd
för falsk tillvitelse. Det finns ingen överskrift för
det här avsnittet av debatten. Därför få man väl
börja med att nämna vilket ämne man skall tala om.
Det är ett allt otrevligare klimat i samhället. Det
har fört med sig att vissa offentliga företrädare och
även enskilda personer utsätts för olaga hot liksom
falska beskyllningar. Det skapar initialt ett till synes
skenbart övertag för den som anklagar.
Dessa handlingar väcker bestörtning och fruktan
och kan leda till en stor psykisk press för den som
utsätts för dem. Jag såg senast i dag att någon hade
blivit beskylld för att ha begått en våldtäkt. Han
fick löpa gatlopp i pressen under flera månader. Nu
visade det sig att vederbörande var helt utan skuld.
Detta är ett fall av många. I det här fallet hade detta
lett till att personen i fråga hade blivit av med sitt
arbete. Nu skulle han få upprättelse. Han skulle
omplaceras inom den aktuella kommunen; han var
tydligen kommunalanställd.
Att det blir sådana här följder är fruktansvärt. Man
tycker att pressen bör ta ett stort ansvar i sådana här
frågor. Det är ju pressen och massmedierna som är
med om att föra sådana här beskyllningar vidare.
Som jag ser det måste de som beskyller någon ha
litet mer på fötterna innan de gör det. Om någon är
skyldig blir denne så småningom dömd i en
domstol. Rättvisan har sin gång. De som påstår att
någon har gjort si eller så skall om det sedan visar
sig att vederbörande är oskyldig ha en skärpt
påföljd. De skall bli straffade. Så är det väldigt
sällan.
Det finns ett annat fall. Jag tror att det var två
poliser som beskylldes för fortkörning; det var
alltså inte fråga om någonting allvarligt. Poliserna
blev sedan frikända i en rättegång. De ville ha
skadestånd för detta, men det fick de inte. Det blev
inget åtal för den som från början hade kommit
med det felaktiga påståendet. Men det finns
naturligtvis fall där man har lyckats. Jag tycker att
vi bör skärpa påföljden vid falsk tillvitelse. Det är
mycket viktigt med tanke på att den som drabbas
kan bli skadad psykiskt och att det också kan gå ut
över familj, barn och andra närstående. Jag har
skrivit en motion om detta, och jag hoppas att den
kommer att behandlas välvilligt av kammaren
längre fram.