Herr talman! Om man känner att man har arbets-
förmåga - det är subjektivt - får en mängd faktorer
vägas in. Jag vill inte alls säga att det bara är fråga
om ekonomiska drivkrafter, utan det finns en mängd
andra saker.
Jag ska vara riktigt personlig. När jag råkade ut
för mitt återfall i cancer fann jag att det bästa var -
jag var sjuk! - att gå till jobbet. Då tänkte jag på
andra saker. Ibland gick det inte.
Om man har doktorns inspiration och han lägger
ned tid på att prata, och man faktiskt försöker an-
stränga sig att göra någonting annat trots att man är
sjuk, t.o.m. har ont, klarar man sig och blir friskare
fortare. Här är vi naturligtvis olika, och det är här
läkaren kommer in. Det är därför vi aldrig kan låta
någon annan än den läkare som har hand om patien-
ten avgöra och hjälpa patienten att gå till jobbet eller
inte.
Det är därför jag har talat om karensdagar och er-
sättningsnivåer. Vi måste göra avvägningar mellan
trygghet och vad folk kan spara. Här måste vi vara
oerhört pedantiska så att vi inte gör misstag. Då tror
jag att vi kan få mycket bättre förhållanden. Det har
vi sett utomlands och i lite äldre tider då vår försäk-
ring fungerade bättre och folk antagligen hade ännu
sämre arbetsförhållanden.