Herr talman! Det är bra att vi får reda på strategin:
Driv inte frågor så långt det går och så långt överty-
gelsen räcker, utan passa och håll tillbaka till dess det
finns någon möjlighet att opportunt slå fram röstsiff-
ror. Håll igen på åsikterna till dess det opportuna
läget uppstår. Jag förstår strategin.
Det andra är ännu mer hårresande. Säger Matz
Hammarström att de människor som arbetar i ett
svenskt kycklingslakteri måste vara känslokalla, ro-
botliknande individer? Det är hårresande. Det gäller
naturligtvis också andra verksamheter i kedjan. Se det
som en verksamhet som finns i Sverige, där männi-
skor med känslor som Matz Hammarström och jag
arbetar. Man håller på att förbättra allt man kan inom
de ramar och regler som finns och de önskemål
svenska konsumenter har. Men tala inte om männi-
skorna i verksamheten på det sättet.
Det är lite typiskt att ha en entusiasm för miljön
som tar sig konstiga uttryck, i att man med skatter
slår ihjäl möjligheten att finnas på den svenska lands-
bygden. Samtidigt vill man lägga skatter på biodriv-
medel. Miljöpartiets engagemang tar sig uttryck i att
man inte vill vara med i det EU som ger möjligheter
till miljöförbättrande åtgärder och som ger möjlighet
för människor i glesbygd att i större utsträckning
utforma en egen tillvaro.
Vilket är Miljöpartiets alternativ till en medverkan
i ett EU som ger möjligheter till utveckling? Är det
här strategin kommer in - man driver en fråga, och så
småningom, när det verkligen kommer till ett beslut
kanske Miljöpartiet trots allt kommer att ändra sin
inställning?