Fru talman! Tre år går mycket fort -- alltför fort,
skulle jag vilja säga -- när man har haft att lägga
tankemödan på mycket intressanta saker.
Jag har lärt mig mycket av trevliga och kunniga
kamrater från både regeringspartierna och
oppositionen, i såväl skatteutskott som
bostadsutskott.
Det har varit bra kanslipersonal i båda utskotten.
Ett varmt tack för den gångna perioden.
Jag har också fått klart för mig att vi politiker har
en gigantisk uppgift att förklara vad som skapar
välstånd och utveckling i samhället. Jag är vidare
helt klar över att om vi skall få bort arbetslösheten
måste vi fortsätta att skapa bättre villkor för
småföretagsamheten i landet. Vi har gjort mycket
under den gångna perioden men det återstår
ytterligare åtgärder att genomföra för att ge de
mindre företagen samma skattevillkor som de
större har. Jag vill här hänvisa till det inlägg som
Carl Olov Persson gjorde i skattedebatten i
onsdags.
I detta sammanhang vill jag citera några ord från
Kjell-Olof Feldts senaste bok, eftersom jag har
uppfattat att Socialdemokraterna till en del har
kritiserat förbättringen på detta område -- ibland
har man t.o.m. velat bromsa utvecklingen mot
bättre villkor. Så här skriver Kjell-Olof Feldt:
''Vi socialdemokrater har inte utan fog beskyllts för
att önska det omöjliga: rika företag men fattiga
företagare och företagsägare.''
Dess värre är det nog inte bara socialdemokrater
som har levt i den här vanföreställningen. Det
behövs en bättre samverkan också mellan landets
utbildningsresurser och småföretagsamheten. Som
exempel kan nämnas företagarutbildning på
gymnasienivå.
Jag tycker också att man i det här sammanhanget
skall notera att också en väl fungerande kommunal
service i balans bidrar till ett ökat välstånd. Det bör
observeras att den service som lämnas kan vara
såväl privat som driven i föreningsregi.
Fru talman! Jag tror på den politiska dialogen.
Utifrån vad jag menar är riktigt och rättfärdigt är
jag litet bekymrad över Socialdemokraternas
attacker på vårdnadsbidraget, den allmänna
arbetslöshetsförsäkringen och jordbruket. Jag
nämner dessa tre områden för att jag uppfattar dem
som mycket viktiga för oss kristdemokrater.
Egentligen anmälde jag mig till den här debatten
för att avsluta ett meningsutbyte som jag hade med
Anita Johansson här i kammaren den 30 mars, när
vi debatterade skattepolitiken.
Jag har varit bekymrad över den kommunala
ekonomin. Som framgår av s. 117 i dagens
betänkande har socialdemokraterna nu släppt det
tidigare kravet på att grundavdraget i den
kommunala beskattningen skall återföras till den
högre nivå som gällde fram till utgången av förra
året. En sådan åtgärd skulle ju ha drabbat den
kommunala ekonomin.
Anita Johansson frågade mig då vad jag ansåg om
Skattebetalarnas förenings kampanj om förutsedda
skattehöjningar vid en eventuell s-märkt regering.
Nu är det väl så, Anita Johansson, att förenklade
kampanjer långt ifrån fångar hela sanningen.
Socialdemokraternas kampanjer mot
vårdnadsbidraget kan här tjäna som ett belysande
exempel.
En viktig faktor i de skattehöjningar som
Skattebetalarnas förening förutser är kraftigt höjda
kommunalskatter. Här känner jag själv en
omfattande oro för vad den socialdemokratiska
politiken innebär. Det är därför som jag två gånger
tidigare har frågat Anita Johansson hur
socialdemokraterna har tänkt sig att kompensera
kommunerna för skattebortfallet på grund av det
höjda grundavdraget. Nu har socialdemokraterna
för ögonblicket släppt denna tanke.
Men i stället surrar det av rykten i luften om att
socialdemokraterna efter valet kommer att
brandskatta kommunerna. Kommunerna skulle
tvingas att höja skatten på grund av minskade
statsbidrag.
Riktigt orolig på den här punkten blev jag när vi i
går voterade om den kommunala ekonomin. I de
tre voteringarna avstod många socialdemokrater
från att rösta. Innebär detta, Anita Johansson, att
det ligger någon sanning bakom ryktena och
påståendena om höjda kommunalskatter som ett
socialdemokratiskt alternativ?