Herr talman! Jag skall tala om läkarutbildningen
och tandläkarutbildningen. Eftersom jag kommer
att gå emot mitt partis deklarerade åsikt i frågan om
antalet läkarutbildningsplatser tror jag att mitt
anförande kan ha ett visst värde. Jag vet nämligen
att flera av mina kolleger i Ny demokrati ännu inte
har tagit ställning i denna fråga. Jag skall som
vanligt försöka vara tydlig, och jag kommer inte att
vara rädd för att trampa på några ömma tår.
Vi har för många läkare och tandläkare i Sverige.
Man har beräknat tandläkaröverskottet till minst
2 000. En del av överskottet kommer säkerligen att
uppslukas genom det enligt min och vetenskapens
mening galna beslutet att förbjuda amalgam. Det
finns alltså inget vetenskapligt stöd för förbudet,
och Sverige är det första land som har begått denna
dumhet.
Jag kan lova att detta kommer att kosta mycket
pengar. Så kostar t.ex. en fyllning i en hörntand
som utförs som en amalgamkrona ungefär 300 kr.
Den får nu utföras i kompositmaterial, som kostar
ungefär fem gånger så mycket. Så är det rakt
igenom. En plastfyllning håller bara ungefär en
fjärdedel av den tid i kroppen som en
amalgamfyllning håller.
Det kommer att behövas många tandläkartjänster
för att klara de nya bestämmelserna. Hur många är
inte lätt att säga. Socialstyrelsen beräknar att det
blir ungefär 500 tjänster, men det är en osäker
beräkning.
Läkaröverskottet är svårt att uppskatta. Det finns
visserligen ett antal arbetslösa läkare, men det är
inte hela sanningen. Min personliga kvalificerade
gissning är att vi har minst lika många läkare för
mycket som övertaliga tandläkare, dvs minst 2 000
övertaliga läkare.
Distriktsläkarna i Sverige i dag behandlar ungefär
tio patienter per dag. Före 1970, när de hade
prestationsersättning, behandlade de 20 patienter
om dagen. Så är också fallet med utländska läkare.
Om man fick upp farten på distriktsläkarna, så att
de arbetade lika hårt som läkarna utomlands,
kunde man därigenom spara in 2 000 tjänster. Jag
tycker därför att man skall dra ned antalet
medicinska utbildningsplatser med 120.
Det har här talats mycket om Göteborg. Det finns
många som inte vill att läkarutbildningen där skall
minska. I Dagens Nyheter för någon månad sedan
fanns det dock en artikel om oegentligheter vid
medicinska fakulteten. Dåvarande dekanus och en
av de mera framträdande professorerna sålde där
utbildningstjänster privat till Mellanöstern. Är det
ont om läkarutbildningsplatser när personalen kan
ägna sig åt sådana här affärer på egen hand?
En fråga som hänger ihop med detta är följande.
Sverige tar varje år emot nästan 300 läkare med
utländsk utbildning. Vi dränerar därigenom tyvärr
många u-länder på läkare. En läkare har
exempelvis i många öststater en månadslön på ca
300 kr. Man kan då förstå att Sverige lockar. Man
kan själv tänka sig att en svensk läkare utomlands
skulle erbjudas en hundra gånger större lön än här,
dvs. ungefär 3 miljoner kronor i månaden. Det är
klart att den läkaren skulle överväga att flytta
utomlands.
Jag tror att det i detta sammanhang inte räcker med
att minska antalet läkarutbildningsplatser. Man
måste också införa strängare krav och försöka
förhindra att läkare kommer till Sverige, främst
läkare från u-länderna. De behövs så väl där borta.