Herr talman! Det finns ett mycket omfattande
material både om barnprostitution och
barnpornografi. Barnprostitutionen är det mest
allvarliga och det grundläggande. Barnpornografin
skulle inte kunna existera om inte den allvarliga och
omfattande barnprostitutionen fanns.
Det finns också lagstiftning om detta i åtskilliga
länder. Det finns erfarenheter av hur den
lagstiftningen har verkat.
Det borde ha varit möjligt för regeringen att
komma med ett förslag i detta ärende. Men det är
ett faktum att regeringen inte har något förslag. Det
som regeringen har sagt nyligen är att man skall
utreda frågan ytterligare. Jag undrar om regeringen
tar avstånd från eller instämmer i det förslag som
KU har lagt fram om förändring fr.o.m. 1995,
innebärande att vi inför regler om konfiskation och
förverkande av ekonomisk vinning av
barnpornografi. Eller skall vi avvakta den tilltänkta
utredningen? När skulle det i så fall kunna bli något
förslag? Justitieministern är inte här nu. Det hade
varit bäst om hon hade svarat på denna fråga. Det
kanske finns någon annan som kan svara.
Elvy Söderström har redan berört hur ärendet har
behandlats i Europarådet. Där har det varit fråga
om behandling av både barnprostitution och
barnpornografi. Det finns ett klart beslut av
Europarådet. Jag är själv delegat och har följt
debatten och det beslut som fattades. Det fanns
ingen i den svenska delegationen som gick emot
förslaget och det beslut som fattades i Europarådet.
Därför undrar jag vad det är som har gjort frågan så
komplicerad sedan beslutet i Europarådet fattades,
som gör att detta inte kunnat handläggas på annat
vis.
Av Birger Hagårds anförande och moderaternas
särskilda yttrande framgår att man menar att
majoritetens förslag till kriminalisering av innehav
inkräktar på censurförbudet. Men förslaget gäller
ju redan utgivna filmer och skrifter. Förslaget har i
detta avseende utformats precis på samma sätt som
det konfiskationsalternativ som moderaterna
ställer sig bakom. Innebär
konfiskationsalternativet också att censurförbudet
är i fara? Den frågan måste man nog besvara om
man skall få detta att gå ihop på något sätt.
Det har gång på gång sagts att det är moderaterna
som står bakom den skrivning som finns på s. 49 i
utskottsbetänkandet. Det gäller frågan om hur man
allmänt sett skall bekämpa
barnpornografibrottslighet. Men ett faktum är att
det förslag som finns här avviker från det förslag
som moderaterna lade fram.
Det förslag moderaterna lade fram var att man,
trots att bara ett år gått sedan beslut fattades om
straffskärpningar, skulle göra ett tillkännagivande
om ytterligare straffskärpningar och då utan att
utreda. Då behövdes inga utredningar. Det som nu
står är det förslag som jag själv framförde i
utskottet, nämligen att man skulle följa upp denna
fråga, utvärdera den och därefter ta ställning till om
det behövdes någon ytterligare skärpning. Sedan
tas dessutom frågan upp om ökade resurser för
information och bekämpning över huvud taget för
de rättsvårdande myndigheternas del, med något
andra skrivningar än i moderatförslaget.
Jag har instämt i den kritik som framförs i
flerpartiyttrandet, och jag står också bakom
utskottsutlåtandet. Men jag anser för min del,
vilket jag har angett i ett särskilt yttrande, att det
beslut som vi fattade vid sammanträdet den 31 maj
1994 sammantaget var vida bättre än det beslut som
fattades dagen efter.
Vid det första sammanträdet förelåg nämligen
tillräcklig majoritet för att genom dispens från
niomånadersregeln genomföra förslaget om
kriminalisering av överlämnande av film eller
videogram med barnpornografiskt innehåll.
Dessutom anser jag att beslutet från den 31 maj var
bättre än det från dagen därpå eftersom det på ett
mycket bättre sätt beaktade vad Lagrådet hade
uttalat i saken. Enligt min mening tillfredsställde
det förslaget i högre grad kraven på rättssäkerhet.
Också jag var för en vidgning av möjligheterna att
göra förundersökningar. Skillnaden var att det i
förslaget från dagen före fanns klara preciseringar,
vilket gjorde förutsägbarheten större. Jag beklagar
att det beslutet inte fick stå fast, men det berodde
på moderaternas agerande.
Till slut vill jag bara säga att jag tycker att det är
viktigt att det i detta utlåtande finns mycket klara
skrivningar om försvarligheten, nämligen det som
skall tillgodose tryckfrihetens, yttrandefrihetens,
kulturlivets, forskningens och vetenskapens
intressen i dessa frågor.
På den punkten tycker jag att utskottets ordförande
har agerat på ett värdefullt och förtjänstfullt sätt.
Jag vill också uttrycka min tacksamhet över
utskottets handläggare, som har utfört ett mycket
gediget och juridiskt högkvalificerat arbete.