Herr talman! Först vill jag uttala min
tillfredsställelse över behandlingen av motionen om
äggdonationer. Utskottet skriver att det kan vara
motiverat att en utredning av frågan kommer till
stånd. Man har inte föreslagit något
tillkännagivande, men jag har stort förtroende för
att regeringskansliet läser de här betänkandena och
att det kommer en utredning.
Sedan har jag fått frågan var Folkpartiet liberalerna
står i abortfrågan. Först och främst har vi
naturligtvis känt oro för det stundtals ganska
högljudda abortmotstånd som vi har fått höra. Vi
har nu vid vårt landsmöte för en och en halv vecka
sedan fattat ett beslut i abortfrågan. Vi skriver där:
Den fria aborträtten är betydelsefull för kvinnors
självständighet genom att den ger kvinnorna själva
kontroll över sin fruktsamhet och därmed sina liv.
Den fria aborträtten har kommit för att stanna.
Något skäl för att ändra den nuvarande abortlagen
finns inte. -- Det är där vi står i abortfrågan.
I andra sammanhang har vi lyft fram att den
lagstiftning vi i dag har är till för att tillvarata dels
barnens rätt att födas önskade, dels kvinnornas
möjlighet till självständighet. Den abortlag vi i dag
har har visat sig fungera. Det som inte har fungerat
fullt ut är de abortförebyggande insatserna. Många
talare har i dag framhållit vikten av att vi fortsätter
att intensifiera dem, t.ex. när det gäller
ungdomsmottagningarna.
Den andra fråga jag har fått gäller
samvetsklausulen. Vi i Folkpartiet liberalerna sade
nej till det förslag som kom upp inför skrivandet av
högskolepropositionen om införandet av en
samvetsklausul. Nu har man enats om att tillsätta
en enmansutredare, nämligen Erling Aspelin.
Det vi har uttalat när det gäller samvetsklausulen är
att vi anser att det är den som söker vård som står
i centrum. Den personen skall i hälso- och
sjukvården känna sig trygg att få den vård och
behandling som dels är fastställd i lag -- i det här
fallet abortlagen -- dels är i enlighet med vetenskap
och beprövad erfarenhet. Man skall känna sig säker
på att inte mötas av personal som av personliga,
ideologiska skäl tar avstånd från en
behandlingsmetod.
Det här med samvetsklausul har en mycket vidare
aspekt än abortfrågan. Det gäller andra insatser där
det av ideologiska skäl hos en del har funnits ett
motstånd mot att ställa upp. Det har gällt
transplantationer, det har gällt blodtransfusioner,
det har gällt läkemedelsbehandling. Det har också
gällt tjänstgöringstider. Vi anser att om man som
personal inte kan ställa upp på den lagstiftning vi
har eller på vad som är vetenskap och beprövad
erfarenhet måste man söka sig till andra
arbetsuppgifter. Vården är till för de vårdsökande --
det är det primära -- och inte i första hand för
personalen. -- Det här tycker vi är en viktig fråga,
och jag är glad att den ställdes till mig.