Herr talman! Efter att ha sett att vår motion kring
fosterdiagnostik har besvarats i samband med
motioner från personer som kanske har en annan
syn på aborträtten än vi har tyckte vi att det var
viktigt att markera varför vi har skrivit den här
motionen.
När jag för tre år sedan väntade barn fick jag ofta
frågan: Vad tror du att det blir? Eller: Vad hoppas
du att det blir? Då svarade jag: Ett barn. Jag inte
bara hoppades det -- jag var nästan övertygad om
att det skulle bli ett barn. Men jag märkte också att
vad fostret så småningom skall födas som -- en
flicka eller en pojke -- är någonting som vi med stor
spänning funderar över och diskuterar. En del
tycker att det är väldigt intressant att få veta det i
god tid, så att de kan välja om de skall sticka i
ljusblått eller i rosa eller hur de skall möblera den
nya familjemedlemmens rum.
Själv tycker jag att de här frågorna har en betydelse
om det i familjen finns risk för en svår ärftlig
sjukdom som följer antingen den manliga eller den
kvinnliga sidan i familjen. Jag tycker emellertid att
det som man kan få svar på i samband med
fosterdiagnostik måste bygga på läkarens kunskap
och kompetens. Det måste vara läkaren som avgör
om familjen skall behöva veta någonting om
fostrets kön.
Kvinnan måste få behålla rätten till den fria aborten
och skall inte behöva ange några motiv för sin
eventuella abort. Men lagen bör ändras så att
läkaren inte får informera om fostrets kön. Det har
vi motionerat om.
Nu har vi emellertid också lärt oss att en möjlighet
att modifiera det här kravet är att säga att läkaren
inte får informera före den 25 graviditetsveckan.
Det omöjliggör att informationen missbrukas, men
den riktigt nyfikne blivande föräldern kan ändå få
ett svar.
Herr talman! Med detta har vi bara velat ge en
förklaring till vår motion. Vi tycker alltså -- och
räknar med att återkomma till detta -- att
regeringen faktiskt har möjligheter att sätta de
gränserna i det här specifika fallet. Utskottet skulle
alltså ha kunnat nå något längre än man gjort i sin
skrivning.