Herr talman! Min principiella syn på när
människovärdet och det mänskliga livet börjar
delar jag med utredningen, som har tagits upp i
debatten ett antal gånger, dvs. 1989:51. Det är
alltså vid befruktningen som det mänskliga livet blir
mänskligt liv, och det är därmed skyddsvärt. Det är
fråga om två individer, vilket också var namnet på
utredningen, ända fram till dess döden inträder:
modern och det ofödda barnet, fostret.
Jag vill med mitt agerande stärka fostrets
rättssäkerhet. Det är en intressekonflikt mellan
fostret å ena sidan och den gravida kvinnan å den
andra. Man skall inte på något vis underskatta den
oerhört tunga börda en oönskad graviditet kan
innebära för en kvinna, men någon måste ändå höja
rösten för den part i målet som ingen röst har,
nämligen det ofödda barnet. Alla har vi varit
ofödda barn. Alla har vi varit foster, både Martin
Nilsson och jag.
Martin Nilsson säger också att kds lägger sig platt.
Om vi verkligen hade lagt oss platt, hade vi
knappast tillbringat denna tid i kammaren. Det är
på grund av att vi finns här som den här frågan
debatteras.
Nu vill jag fråga Martin Nilsson: Är fostret en del
av kvinnans kropp, eller är det en egen individ?