Herr talman! Jag kan, Eva Zetterberg, mycket väl
förstå att många känner sig oroade över de
motsättningar som framkommer i samhället och
som kan te sig hotfulla för många grupper. Men jag
menar inte att det finns skäl att läsa in något fog för
denna oro i utskottets skrivning. Det är viktigt att
hålla isär vissa yttringar som förekommer i
samhället i stort och vad vi i utskottet hävdat. Det
som gäller här och som vi skall diskutera nu är det
som redovisas i betänkandet från socialutskottet.
Jag vågar faktiskt säga att det är ett tydligare
avståndstagande från en direkt ändring av
lagstiftningen än vad vi har haft vid många tidigare
tillfällen, när socialdemokraterna var i majoritet.
Jag föreslår därför att övriga debattörer i
fortsättningen håller sig till det som framhålls i
utskottsmajoritetens skrivning i betänkandet.
Jag var i mitt svar till Martin Nilsson inne på den
kristna etiken, och jag ser inte någon anledning att
upprepa det. Jag har redan sagt att man kan
diskutera vilka formuleringar som skall användas i
vårt samhälle. Experterna på språkområdet är inte
överens om vilka formuleringar som är de
riktigaste. Men jag upprepar än en gång att det
viktigaste är att vi har en gemensam syn på alla
människors lika värde.
Samvetsklausulen har inte tagits upp i betänkandet.
Någon behandling av den frågan i form av
proposition är inte aviserad, och den är inte invävd i
något annat sammanhang, varför jag inte har någon
anledning att ytterligare gå in på den.