Herr talman! Jag vill först yrka bifall till utskottets
hemställan.
Jag är glad för att utskottsmajoritetens behandling
i detta betänkande är så positiv. Det här är mycket
viktiga frågor, och de är mycket svåra. Jag hoppas
att debatten skall präglas av ödmjukhet och
saklighet.
Jag vill till att börja med ta upp den kristna etiken.
Jag känner att socialdemokraterna mycket gärna
vill klippa sönder denna på olika områden. Det
försökte nu även Eva Zetterberg göra med mycket
stor emfas. Det har jag ännu mindre förståelse för.
Jag vill rekommendera en artikel i tidningen Dagen
den 23 oktober, enligt vilken Mona Sahlin,
partikamrat med Martin Nilsson och
partisekreterare i hans parti, uppenbarligen inte
delar deras grundsyn på kristen etik.
Under de senaste åren har vi märkt en tydlig
minskning av antalet aborter. Jag hoppas att detta
är mycket positivt för oss alla. Det är viktigt att
komma ihåg att abort alltid är en nödlösning. Det
innebär att samhället måste göra sitt yttersta för att
genom praktiskt stöd försöka undvika aborter.
Samhället bör också på olika sätt intensifiera och
utveckla arbetet med att förebygga aborter. Liksom
utskottet anser jag det nödvändigt att i det arbetet
analysera de insatser som gjorts och granska
sambanden mellan förändringar i aborttalen och de
förebyggande insatserna. Jag anser att en
kartläggning av varför kvinnor väljer abort är
nödvändig.
Det vore också angeläget med en utvärdering av de
erfarenheter som kan göras av uppföljning och stöd
som ges till kvinnor och män efter en abort. Detta
är en viktig aspekt, som ofta har glömts bort. Vi har
ett ansvar för hela denna situation. I en sådan
utvärdering skulle också kunna analyseras hur
samhället kan hjälpa till för att förebygga nya
abortsituationer men också ge ett viktigt och
angeläget stöd till framför allt kvinnan. Kvinnan
och fostret är två individer, och båda har ett
skyddsvärde.
En mycket viktig problemställning i detta
sammanhang är det faktum att gränsen för möjlig
överlevnad stadigt har sjunkit.
I dag kan enstaka barn som föds efter tjugotredje
graviditetsveckan överleva. I USA har man t.o.m.
räddat barn födda under den tjugoförsta
graviditetsveckan. Felmarginalen vid
tidsbestämning av ett fosters verkliga ålder är en--
två veckor. Socialstyrelsen kan i dag bevilja abort
t.o.m. tjugoandra graviditetsveckan, om synnerliga
skäl föreligger.
Med nuvarande regler finns det därmed ökad risk
att aborter utförs när fostret har en chans att
överleva. Även om denna aspekt inte får skymma
den etiska huvudfrågan, måste den lyftas fram och
diskuteras vidare. Vidare diskussioner är också
nödvändiga när det gäller den nuvarande
abortlagstiftningen. 1974 års abortlagstiftning
bygger faktiskt på andra förutsättningar än de som
ligger till grund för slutsatserna i utredningen Den
gravida kvinnan och fostret -- två individer. Detta
kräver klargöranden. I utredningen sägs att frågan
inte kan anses färdigbehandlad. Många frågor
kvarstår.
Det är dock inte bara abortfrågan som måste bli
föremål för en samlad, vidare diskussion. Även
frågeställningar inom det medicinsk-biologiska
forskningsområdet och verksamheter vid livets
början måste föras fram. Liksom utskottet
konstaterar jag att utvecklingen inom detta område
är snabb. Det skapar nya förutsättningar för den
medicinska verksamheten och svåra etiska
problem. I Läkartidningen nr 23 för 1993 skriver
Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk
etik: Dags att sätta gränser för fosterdiagnostik.
Man talar om den problemställning som finns och
som läkare ute i vården i dag brottas med. Vi
politiker behöver lyfta fram och diskutera, ge och
ta synpunkter. Just därför anser jag att vi, med
ledning av de delfrågor inom detta område som
riksdag och regering har fattat beslut om under
senare år, måste ta ett helhetsgrepp för att få ett
bättre underlag för framtida ställningstaganden.
Fasta etiska normer är nödvändiga för att möta nya
tekniska landvinningar och metoder. Varje
tillämpning måste relateras till de etiska
konsekvenserna. Behovet av en samlad lagstiftning
kring medicinsk verksamhet och forskning vid
livets början är mycket stort och får inte negligeras.
Jag vill avsluta med att säga att det nog inte finns
någon som har enkla lösningar på dessa stora
problem. Ingen har gett sig ut för att ha det. Men
när det gäller etik och moral är det viktigt att vi gör
skillnad på dessa två begrepp. Jag vill
rekommendera att vi analyserar det vi säger när det
gäller etik och moral. Kom ihåg att livet börjar när
det börjar. Det är inget kds har kommit på. Det
börjar vid befruktningen. Att värna livet är en
uppgift vi har, alltifrån dess början till slut. Jag
yrkar bifall till utskottets hemställan. Jag vill också
påminna om det särskilda yttrande jag står bakom.