Herr talman! Jag vet att Chatrine Pålsson och jag
inte är överens om att det finns en kristen etik. Jag
vill skilja mellan religion och etik.
Etiken, Chatrine Pålsson, är närmast en fakultet,
en vetenskap där man utifrån ett antal principer --
rättviseprincipen och barmhärtighetsprincipen,
från illafinnande till välbefinnande -- skall försöka
att resonera sig fram till vad som är ont och vad som
är gott. De tillämpas av både människor med
kristen övertygelse och människor som har en
förnuftstro. Båda söker finna vad som är ont och
gott.
När vi i socialutskottet är ute i välfärden och ser
eländet med uteliggare, ser utslagna människor, ser
problem med psykiskt störda samtidigt som vi
bedriver en ekonomisk politik som gör att det blir
hårdare och hårdare, kärvare och kärvare, och
Chatrine Pålsson frågar vad man menar med etik
känner jag att andra nog kommer att säga om den
tid vi just nu befinner oss i: Tänk vad de pratade
mycket om etik i Sveriges riksdag. Tänk vad etiken
blommade i högtidstalen. Men om man gick ut i
verkligheten skulle man se att etiken stod svag och
skuggad och att den inte hade fått plats i
människornas vardag. Därför handlar etiken också
om praktiska ting: att kunna finansiera, att kunna
göra insatser.
Jag tror att socialdemokratin har en humanism och
en människosyn som bär långt. Vi kämpade fram
en människosyn, Chatrine Pålsson, långt innan ert
parti över huvud taget hade kommit till här i landet.