Herr talman! Eva Zetterberg var nog inte riktigt
uppmärksam under min förra replik. Vad jag sade
var att jag kunde förstå att det fanns oro bland vissa
kvinnor på grund av de rörelser som har
förekommit. Men jag vill ytterligare en gång säga
att denna oro absolut inte avspeglas i
majoritetsskrivningen i utskottets betänkande, och
jag hävdar fortfarande att den är av avgörande
betydelse.
När det gäller den kristna människosynen
konstateras ju i den reservation som Eva
Zetterberg har anslutit sig till att det mellan kristen
människosyn och humanistisk människosyn
förekommer en principiellt viktig samsyn på
existensen av det lika människovärdet. Det är
också alltid i detta som diskussionen utmynnar, och
det är det som hela betänkandet utgår från. Det har
också varit utgångspunkten i vårt tidigare arbete.
Vi har i stor enighet kommit fram till hur vi skall
hantera dessa frågor. Jag hoppas att vi skall kunna
behålla denna samsyn. Jag tror inte att det är bra
för kvinnors oro eller för utvecklingen i samhället
att vi försöker skapa motsättningar där sådana inte
finns. I utskottet och i riksdagen i övrigt finns inte
sådana motsättningar som Eva Zetterberg och
Martin Nilsson här vill göra gällande skulle finnas.
Jag vill därför rekommendera övriga debattörer att
fortsätta att verka i enighet för dessa frågor. I annat
fall är det risk för att vi tappar kontrollen över
utvecklingen. Vi har hittills varit överens om vilken
väg vi skall gå, nämligen att minska antalet aborter
men att det skall ske genom förebyggande arbete.