Herr talman! Chatrine Pålsson och jag, kds och
Socialdemokraterna, står ganska långt ifrån
varandra i dessa frågor. Det är bara att konstatera.
Jag tänker inte göra någon ansats att försöka
övertyga Chatrine Pålsson om det riktiga i rätten till
fri abort. Jag ställde en fråga i mitt anförande, men
jag tycker inte att jag fick svar på den.
Det är möjligt att det jag nu säger är att grovt
förenkla och generalisera bilden. Men det som
kommer till uttryck i exempelvis kds
kvinnoförbunds material, i Kristdemokratiska
samhällspartiets uppfattning om samhällets
uppställning av medicinsk-etiska krav och den åsikt
som Chatrine Pålsson gav uttryck för, innebär att
mänskligt liv finns från det befruktningen äger rum,
att människan har ett okränkbart värde osv. Jag
förstår inte hur man med den inställningen så
oreserverat kan ställa upp bakom utskottets
skrivning. Det innebär ju att man accepterar
nuvarande abortregler. Det måste vara ett oerhört
stort dilemma. Det måste också vara ett dilemma
att gå emot de krav som ens parti står för i dessa
frågor. Just nu går ni som katten kring het gröt. Ni
vågar inte säga rakt ut att ni står för de synpunkter
som finns i ert program.
Vi socialdemokrater har preciserat att det enligt vår
synpunkt handlar om att skydda de barn som är
livsdugliga, som har uppnått den tidpunkt då man
är livsduglig. Här försöker Chatrine Pålsson att föra
in resonemang om att det i USA, i vissa enstaka
fall, har fötts barn i tjugonde eller tjugoförsta
graviditetsveckan och att felmarginalen för
tidsbestämmande av när graviditeten påbörjades är
en--två veckor. Det är inte den bild som den statliga
utredningen, Den gravida kvinnan och fostret -- två
individer, har kommit fram till. Där redovisar man
andra slutsatser. Det är möjligt att man i USA har
annan forskning och annan teknik. Men det är inte
den verklighet vi i Sverige i dag lever i. Det är inte
någon allmängiltig verklighet. Det är i så fall
extrema undantag. Jag skulle gärna vilja ha svar av
Chatrine Pålsson. Jag tycker att detta är
anmärkningsvärt.