Herr talman! Vi skall nu diskutera etiska frågor och
kanske framför allt abortfrågan. Det är ganska
svåra frågor utan några direkta, enkla svar. Det
handlar mycket om tyckande och moral, och det
finns inga enkla sanningar. Likväl har debatten
under de senaste åren i mångt och mycket kommit
att präglas av grupper som anser sig ha de enkla
svaren och lösningarna.
Det kommer vi att få uppleva även här i dag, tror
jag. I debatten kommer partier som annars brukar
hävda privatmoralens vikt gå upp och slåss för en
politik som låter samhället reglera dessa frågor
hårdare. Partier som annars brukar säga sig vara
anhängare av en fri abort kommer att hävda att de
är det just nu. Vad de är i morgon är det ingen som
vet, framför allt inte Folkpartiet. Detta är en debatt
där regeringen infört begreppet kristen etik för att
tillfredsställa kds.
I stora delar av vår omvärld är abort i en eller annan
form förbjuden, för dyr eller motarbetad i största
allmänhet, så att kvinnor inte själva kan välja
huruvida de vill göra abort eller inte. I en
Världsbanksrapport som presenterades nyligen
påvisas betydelsen av att inkludera säkra, legala
aborter i familjeplaneringen och
mödrahälsovården. I rapporten visas klara fakta
om sambandet mellan illegala aborter och
mödradödlighet.
Vi socialdemokrater har i två reservationer till det
här betänkandet klargjort vår samhälls- och
människosyn. Jag vill passa på att yrka bifall till
dessa reservationer.
Utgångspunkten för vår politik är naturligtvis att
antalet aborter skall minskas. Abort är den absolut
sista utvägen för många. Abort är inte någonting vi
önskar. Självfallet är det mycket bättre om
familjeplaneringen fungerar, om alla barn är
välkomna och om det finns tillräckligt med kärlek
åt dem.
Nu ser tyvärr inte världen ut så. Alla barn föds inte
planerade och önskade. Alla barn får inte den
kärlek som vi önskar barn, och som vi faktiskt
betraktar som en rättighet.
Samhällets nuvarande abortlagstiftning grundar sig
på att modern bestämmer om avbrytande av
graviditet fram till den 18:e veckan. Med speciellt
tillstånd kan abort beviljas fram till den 22:a
veckan. Mycket av debatten har kommit att handla
om begreppet livsduglighet; om det finns risk för att
fostret är livsdugligt vid den tiden. Noterbart är att
det är en mycket liten grupp som berörs av det
speciella tillståndet för abort fram till den 22:a
veckan. Den utgör mindre än 1 % av samtliga
aborter.
Orsaken till att gränsen är satt vid 22:a veckan är
att fostret bedöms vara livsdugligt därefter, dvs. det
klarar sig utanför moderns kropp. Diskussionen
kring denna gräns har till och från aktualiserats med
anledning av de allt bättre vårdmöjligheterna.
Detta är något som kommer till uttryck också i
denna riksdagsdebatt.
Av Utredningen om det ofödda barnet och de sena
aborterna, SOU 1989:51, framgår att det inom
överskådlig framtid inte finns någon möjlighet för
fostret att överleva utanför moderns kropp före den
23-24:e veckan. Orsaken är att utvecklingen av
luftrören inte hunnit tillräckligt långt. Det kommer
heller inte att vara möjligt inom överskådlig
framtid; inte med den vård vi i dag känner till eller
kan ana.
Att göra något åt bristerna i en sådan fundamental
kroppsfunktion skulle kräva ingrepp som i sig
skulle vara etiskt tvivelaktiga. Detta skulle alltså
innebära stora etiska ingrepp, och gränserna för
dessa skulle skjutas fram. Tillsammans med det
faktum att det med förbättrade diagnostiska
metoder i dag blir allt lättare att fastställa vilken
dag en graviditet påbörjats, förefaller det finnas
tillräckliga sakskäl för att avfärda diskussionerna
om förändring av tidsgränserna.
Men detta handlar som sagt var inte bara om
sanningar, utan också om tyckande. Flera rörelser,
och däribland riksdagspartiet kds, arbetar i dag inte
utifrån fakta, utan utifrån åsikter, för att begränsa
och skära ned rätten till och gränserna för den fria
aborten.
Kds kvinnoförbund skriver exempelvis att
abortlagen snarast skall omprövas och att barns rätt
till liv skall vara utgångspunkten för denna
prövning. De anser att livet börjar vid
befruktningen och att allt liv är lika mycket värt och
lika okränkbart.
I en sammanställning av aktuella medicinsk--etiska
krav framhåller kds att en ny lag bör införas som ger
fostret rätt till liv. Möjlighet till abort skall endast
föreligga i undantagsfall. Min fråga till kammarens
kds-are är om de står bakom dessa skrivningar.
Eftersom kds är ett regeringsparti, börjar man
fundera över var övriga regeringspartier står i den
här frågan.
I det utskottsbetänkande som utskottsmajoriteten
står bakom står det tydligt att det inte nu finns
någon anledning att se över abortlagstiftningen. Vi
vet ju att regeringsförhandlingar är det omöjligas
konst; man ger och tar. Kära, borgerliga
riksdagsledamöter; nu när kds har fått sitt
vårdnadsbidrag undrar jag: Tänker regeringen ta
upp abortfrågan till regeringsförhandlingar?
Tänker man göra något slags eftergift åt kds i
abortfrågan?
När man läser skrivningarna om att det inte nu är
aktuellt att se över abortlagstiftningen, samtidigt
som man ser att det inte finns några medicinska skäl
att förändra denna linje, frågar man sig om detta är
en fråga det kan tänkas kompromissas om.
Vi socialdemokrater markerar i vår reservation
tydligt en skillnad. Frågan om livets början anser vi
huvudsakligen vara en livsåskådningsfråga, som
inte bäst avgörs av politiska församlingar. Det
finns, såvitt vi kan se, inga givna sanningar. Man
kommer fram till olika slutsatser beroende på
vilken livsåskådning man har. Däremot hävdar vi
att lagstiftningen och politiken skall skydda
livsdugliga foster och barn. I detta finns något som
kan liknas vid fakta.
Vad handlar då debatten, kds krav,
utskottsbetänkandets ''nu'' och motion So412
egentligen om? Ja, inte om när vi är livsdugliga,
utan snarare om att göra privatmoral till något slags
samhällsmoral.
I dag bestämmer kvinnan själv över sin kropp så
länge barnet inte är livsdugligt. Abort är inget
enkelt val. Jag tror att flertalet par och kvinnor
väljer abort efter långa funderingar, oerhörda kval
och av välgrundade skäl. Att vara medveten om att
man väljer mellan att föda och att inte föda och att
vara medveten om de konsekvenser som följer av
beslutet är inte någonting enkelt. Det är inte ett val
vi vill tvinga någon till, men det är ett val som
ibland måste göras.
Ibland finns det synnerligen goda skäl att faktiskt
välja abort. Några exempel är graviditet vid väldigt
unga år, sjukdomar, sociala problem, ofrivilliga
aborter av olika anledningar. Det är saker som vi
alla anser vara ganska goda skäl för att fundera över
abort. För att använda kds egen terminologi --
dessa frågor avgörs bäst av familjen själv, av den
minsta enheten i samhället.
Att säga att föräldrar med lätthet gör abort, tycker
jag är att nästan visa förakt för det svåra val som
ändå har gjorts. Nu vill kds göra sin egen moral --
som innebär inskränkning av rätten till abort även
innan fostret är livsdugligt -- till allas moral.
Om man delar den uppfattning som kommit till
uttryck i kds kvinnoförbunds motioner, och i kds
sammanställning av aktuella medicinsk--etiska
åsikter, är det anmärkningsvärt att kds i riksdagen
inte röstar för de motioner som kräver det. Man
nöjer sig med att avvakta och se och avge ett särskilt
yttrande. Hade det funnits något mod bakom
politiken hade man reserverat sig och röstat för de
åsikter som finns i programskrivningarna.
Man kan fundera varför utskottsmajoriteten
slutligen hävdar att det behöver göras en ny
kartläggning av skälen till att kvinnor väljer abort.
Vi kan konstatera att Folkhälsoinstitutet redan har
gjort sådana undersökningar.
Man kan fundera vad syftet är bakom förslaget att
göra en kartläggning. Vill man hitta nya argument
för att försöka begränsa rätten till abort? Vill man
hitta vissa skäl för att göra abort som man tycker är
mindre lämpliga? Är det något slags
prövningsförfarande längre fram i tiden som man
försöker motivera utifrån detta?
När det gäller orsaker tror jag att vi redan i dag vet
en hel del. Det handlar mycket om den sociala
situationen i landet, möjlighet att besöka
ungdomsmottagningar och förebyggande arbete.
Man kan tyvärr inte säga att regeringens politik
gentemot landets kommuner har varit direkt
framgångsrik. Detta förefaller mera vara ett
halmstrå för abortmotståndarna för att hitta nya
argument när de gamla, sakliga argumenten har
tagit slut.
Jag tycker att reservationerna till
utskottsbetänkandet visar att vi socialdemokrater
vill bevara och slå vakt om den fria aborträtten. Vi
är litet oroade och konfunderade, och vi önskar få
klara besked från den borgerliga
utskottsmajoriteten. Vad vissa partier i koalitionen
står för vet vi, men vi är intresserade av vad
exempelvis Folkpartiet och Centern anser om den
fria aborten och vad ''nu'' i texten i
utskottsbetänkandet faktiskt innebär. Det är nog
många som undrar det.