Herr talman! Jag håller givetvis med Bo Holmberg
om svårigheterna att få en sammanhållen etik när
den medicinska utvecklingen går så snabbt framåt.
Det är viktigt att vi vågar stå för den etik vi tror är
bäst. Ordet etik blir ju ingenting om man inte talar
om vilken etik man företräder. Vi företräder den
kristna etiken och den västerländska humanismen.
Det står i regeringsförklaringen. Här har vi olika
åsikter om uttryckssätt. Den kristna
människosynens grunder är det okränkbara, unika,
den personliga värdigheten. Det tror jag är en sak
som vi måste lyfta fram. Som jag säger delar helt
klart inte alla socialdemokrater den här
grundsynen. Men det är jag närmast glad för.
Emellan betänkandet SOU 1989:51 och den nya
regeringens tillträde i början av oktober 1991 hade
det förflutit ett par år. Uppenbarligen har den nya
regeringen suttit i två år utan att mäkta med detta.
Men man har aviserat en skrivelse nu till våren, och
det bör väl både vi och Bo Holmberg vara glada och
tacksamma över.
Att resa till en öde ö med socialutskottet tycker jag
är en utmärkt idé och är beredd att följa det
förslaget om ordföranden lägger fram det.