Herr talman! Först skall jag kommentera
undersökningen av skälen för abort. Precis som i
alla opinionsundersökningar som genomförs skall
ett tillräckligt stort antal tillfrågas för att
undersökningen skall vara statistiskt signifikant.
Den som inte vill svara behöver naturligtvis inte
göra det. Min personliga åsikt är inte att detta skall
arkiveras eller på något vis kunna knytas till någon
person. Vi är blott och bart ute efter att få reda på
varför kvinnor ser sig tvungna att göra abort och
vad samhället kan göra åt det.
Elisabeth Persson tillhör ett parti som då och då
under de två år som jag har varit med har fått se att
besluten har gått hennes parti emot. Hon har fått
finna sig i att det finns en större majoritet. Det kan
också bli mitt öde.
Jag vill tala utifrån den motion som Ulla Tillander
bad mig vara företrädare för -- jag delar hennes
åsikter. Jag vill först och främst förändra attityden
till graviditet. Jag vill att kvinnan skall mötas med
en positiv attityd, att hon skall få samhällets och
omgivningens hjälp och stöd för att välja att föda.
Jag vill också öka rättssäkerheten. I motionen talas
det om ett specifikt sätt att öka rättssäkerheten.
Det sägs att aborter skulle vara förbjudna efter 18:e
veckan och först vara tillåtna efter särskild
prövning från 12:e veckan.
Anledningen till att jag känner mig frimodig att tala
för det här utan att bli stämplad som extremist är
att Sverige faktiskt är det mest liberala landet när
det gäller abortlagstiftning. Det finns inget land i
Europa som kommer i närheten av oss. USA kan
tävla med oss. Annars framstår Sverige i större
delen av den civiliserade världen som mycket udda.
Vi kanske skall minnas att var fjärde graviditet i
Sverige leder till abort. I kommunistländer,
Elisabeth Persson, kan så mycket som hälften av
alla graviditeter leda till abort, t.ex. i det forna
Sovjet eller i Kina.