Fru talman! Varken regeringen eller någon i den-
na kammare har föreslagit något annat än att Riks-
banken även i fortsättningen skall vara direkt under-
ställd riksdagen. Riksbanksfullmäktige skall alltjämt
utses av riksdagen, och riksdagen skall genom lag
ange mål och ge andra föreskrifter i penning- och
valutapolitiska frågor och därigenom kunna styra
inriktningen av politiken. Riksbanken kommer även i
framtiden att vara den myndighet som näst efter rege-
ringen har starkast koppling till folkets valda ombud.
Sverige har misslyckats med att värna penning-
värdet under de senaste decennierna. Om man nu med
bl.a. konstitutionella medel skapar en riksbank som
på ett helt annat sätt än tidigare har förutsättningar att
stå över eller vid sidan av dagspolitiken, kan också
förtroendet för en långsiktig prisstabilitet i landet
stärkas. Jag säger detta för att understryka att jag
anser att motiven för en självständig centralbank
kvarstår, även om Sverige inte skulle gå med i tredje
etappen av EMU-samarbetet.
Vi lever i dag i en mer internationell ekonomi än
tidigare. Och det är så, som Kenneth Kvist säger, att
en förändrad värld kräver en förändrad politik.
Över hela världen görs centralbanker alltmer
självständiga i förhållande till regeringar och parla-
ment. Om Sverige väljer att stå utanför ett framtida
europeiskt valutasamarbete och samtidigt avstår från
att göra Riksbanken mer självständig, skulle det kun-
na uppfattas som att svenska politiker gärna vill ha
möjlighet att påverka Riksbanken på olika sätt, t.ex.
att föra en mer inflationistisk politik. Detta skulle i
sin tur kunna undergräva förtroendet för Sverige
utomlands.
Man kan inte, som Kenneth Kvist, utgå från att de
personer som sitter i riksbanksdirektionen kommer att
agera på ett sätt som inte ligger i Sveriges intresse.
Med Kenneth Kvists negativa inställning skulle vi
inte kunna ha några myndigheter över huvud taget.
Jag förstår egentligen inte hur Kenneth Kvist kan sitta
i riksbanksfullmäktige, som han gör i dag, med den
inställning som han har.