Fru talman! Att som jag, som är ny riksdagsleda-
mot, få inleda sin verksamhet med att diskutera och
fatta beslut i flera viktiga grundlagsfrågor känns fak-
tiskt både stort och mäktigt. Förra veckan handlade
grundlagsändringarna om barnpornografi och stat-
kyrka. I dag gäller det, som vi har hört, Riksbanken.
Det kommer mycket kritik från vänster mot riks-
banksreformen. Kritiken går i huvudsak ut på de
demokratiska problemen och på att arbetslöshetens
problem skulle sättas i andra hand. De här påstående-
na är oriktiga.
En mer självständig riksbank ökar möjligheterna
till en långsiktigt bättre ekonomisk utveckling i Sve-
rige. Reformen begränsar möjligheterna för regering,
opposition, särintressen och medier att ingripa och
påverka den dagliga skötseln av penningpolitiken. Jag
har hört Kenneth Kvist tala om vilka enorma påtryck-
ningar som Riksbanken är utsatt för.
Förslaget är också mycket väl förenligt med ett
mycket demokratiskt styrelseskick. Jag kan inte alls
förstå den kritik som har riktats från Vänstern och
från Miljöpartiet om att detta skulle vara en odemok-
ratisk reform. I dag har ungefär 20 av världens äldsta
och mest etablerade demokratier självständiga riks-
banker. Det gäller t.ex. USA, Kanada, Australien,
Nya Zeeland och parlamentarismens vagga Storbri-
tannien. Länder som är diktaturer eller som har en
svag demokrati har ingen självständig riksbank.
Att även demokratiska länder utanför EU har en
självständig riksbank dementerar en vanlig svensk
missuppfattning, nämligen att EU:s Maastrichtavtal
skulle vara det grundläggande motivet för reformen
och hade det inte varit för EMU skulle Sverige ha
hållit fast vid den gamla ordningen. Men så är det
inte.
Det faktum att Sverige tills vidare står utanför
EMU gör det i själva verket särskilt angeläget att vi
har en självständig riksbank i Sverige. Utanförskapet
gör det svårare för Riksbanken att vara trovärdig när
det gäller inflationsbekämpningen. Det gäller bl.a.
med tanke på Sveriges upprepade devalveringar un-
der de senaste 25 åren. Beslut om en självständig
riksbank kan i stället ses som en reform som gör det
lättare för länder att hantera den nya finansiella verk-
ligheten med globala ränte- och valutamarknader.
Och, som framhållits av flera talare tidigare, Sverige
är snart ett unikum som inte har en egen självständig
riksbank.
Tanken med en självständig riksbank är att den
skall fungera som en bevakare av det långsiktiga
perspektivet i den ekonomiska politiken. Att en in-
stitution i samhället tilldelas den uttryckliga rollen
gynnar medborgare, företagare och företag. De får då
skydd mot försök till kortsiktig ekonomisk expansion
till priset av permanent högre inflation, stigande rän-
tor, finansiell osäkerhet och risk för tvära kast mellan
överhettning och åtstramning i ekonomin.
För att på ett bra och effektivt sätt bevaka det
långsiktiga perspektivet måste Riksbanken vara själv-
ständig mot regering, opposition och dagspolitikens
svängningar, som ofta har kortsiktigt motiverade krav
och önskemål. Det är genom en självständig riksbank
som man kan bevaka det långsiktiga perspektivet.
Men riksdagen kan inte, och det är väldigt viktigt, ge
Riksbanken en ökad självständighet utan att man
också ger den ett tydligt och lättolkat mål att styra
mot och kontrolleras efter. Därför ger riksdagen sam-
tidigt i uppdrag åt Riksbanken att upprätthålla ett fast
penningvärde. Det har av Riksbanken tolkats som
2 % inflation plus eller minus en procentenhet. I den
här tolkningen instämde en massiv majoritet av riks-
dagen redan för fem år sedan. Rollfördelningen blir
tydlig. Regeringen sköter å ena sidan finanspolitiken,
sysselsättning m.m., Riksbanken sköter å andra sidan
en självständig penningpolitik. Det är bra med en
tydlig rollfördelning.
Riksbankens uppgift att bekämpa inflationen in-
nebär inte att vårt land skulle dömas till lägre lång-
siktig sysselsättning eller att den långsiktiga tillväxten
skulle bli lägre. Det förhåller sig tvärtom. När man
tittar på OECD-länderna kan man se ett tydligt sam-
band som säger att länder med mer självständig cen-
tralbank uppvisar lägre inflation. Det finns inget sam-
band som säger att länder med självständig central-
bank skulle ha en permanent högre arbetslöshet, sna-
rare är det tvärtom. Hög inflation försämrar ekono-
mins funktionssätt bl.a. när det gäller arbetsmarkna-
den och lönebildningen. Länder med självständig
centralbank har inte större konjunktursvängningar i
BNP och sysselsättning.
Fru talman! Låt mig göra ett par viktiga påpekan-
den för att den nya ordningen för Riksbanken skall
fungera riktigt bra.
För det första blir det mycket viktigare än förr att
både i och utanför riksdagen på ett mer professionellt
sätt fråga ut Riksbankens företrädare, analysera ban-
kens göranden och låtanden och på olika sätt utöva
den jätteviktiga kontrollmakten. I dag överlåts upp-
giften att följa Riksbanken alldeles för mycket på
marknadens analytiker, som naturligt nog främst
koncentrerar sig på den mer begränsade uppgiften att
försöka förutse nästa ränteändring.
För det andra och för att detta skall fungera: Fi-
nansutskottet får med den nya ordningen med en
självständig riksbank en central roll att spela som
motvikt mot Riksbanken. Utskottet bör passa på att
reformera sina tungrodda partipolitiskt upplagda
utfrågningar så att formen verkligen tillåter att t.ex.
riksbankschefen kan utfrågas på ett relevant, inträng-
ande och utförligt sätt. Utfrågningarna får inte bli
ritualer. Därför bör formen vidareutvecklas, så att
utfrågningarna blir ett effektivt instrument för riksda-
gens kontrollmakt. Här har politikerna en stor möjlig-
het att visa sitt inflytande.
Kunskapsmässigt kommer, i fråga om penningpo-
litiken, också erfarna omdömesgilla utskottsledamö-
ter alltid att befinna sig i underläge gentemot företrä-
darna för Riksbanken. Därför bör finansutskottet
noga överväga hur ledamöterna kan utbildas och lära
sig hur de på ett effektivt och genomträngande sätt
kan utöva sin kontrollmakt vid utfrågningarna.
Jag har svårt att få en uppfattning om vad Kenneth
Kvist egentligen tycker om Riksbankens sätt att fun-
gera i dagens läge. Å ena sidan säger Kenneth Kvist
att det fungerar bra utan anmärkningar. Å andra sidan
beskriver Kenneth Kvist målande hur Riksbanken
utsätts för påtryckningar från en rad olika håll - va-
lutaspekulanter, lobbyorganisationer och suspekt folk.
Det låter inte bra för mig. Jag är övertygad om att en
självständig riksbank måste kunna motverka detta och
arbeta på ett mer effektivt och självständigt sätt.
Fru talman! Med detta vill jag för Folkpartiets del
yrka bifall till konstitutionsutskottets hemställan i de
båda aktuella betänkandena.