Fru talman! När vi talar om sakfrågan har Mats
Odell och jag inte så stora åsiktsskillnader i stort.
Men när de mer raljanta utflykterna tar vid är det
ganska mycket som är anmärkningsvärt.
Att passa på att tala om regeringens handlings-
förlamning i förhållande till den här frågan är nästan
festligt att höra från en avsutten minister från den
regering som har rekord i statsskuldssamlande. Nej,
det är nu som politiken byggs upp, och nu finns det
läge att göra den här förändringen.
När nu Mats Odell frågar vad socialdemokraterna
anser om detta får jag naturligtvis acceptera att Mats
Odell inte tyckte att det var ett dugg intressant att
lyssna på mitt anförande, där jag redogjorde för vad
som är socialdemokratisk hållning i den här frågan.
Jag citerade dessutom regeringen. Nu är tydligen
den stora frågan - precis som den var i våras, fast då
drivet av Carl B Hamilton - vad Jan Bergqvist tycker,
eftersom han har sagt att detta är en EU-anpassning.
Det är det självfallet.
Det är också så som framgår av tonvikten i hela
mitt inlägg där jag citerade regeringen: "Genom att
delegera ansvaret för utformningen av penningpoliti-
ken till en självständig riksbank med ett klart angivet
prisstabilitetsmål kan politiken ges det långsiktiga
perspektiv som ger förutsättningar för att målet skall
vara trovärdigt."
Det var vad jag sade tidigare, Mats Odell. Det är
väl ett argument?