Fru talman! Ofta blir det en verklig debatt om sto-
ra frågor först i anslutning till beslut. Så har det blivit
nu också. Till stor del beror det säkert på att frågan är
komplicerad och att de flesta har svårt att sätta sig in i
den. Eller också anser de flesta att det är bra att Riks-
banken nu blir mer självständig. Det är nog inte så att
de som är intresserade inte varit medvetna om beslu-
tet. Med tanke på att frågan onekligen har ett visst
samband med EU-medlemskapet och med EMU är
nog de flesta som är engagerade i de här frågorna
mycket medvetna om detta beslut. Därför kan man
fundera på varför debatten inte varit längre och tyngre
än vad den har varit.
Det är ju ingen hemlighet att vi i Centerpartiet ha-
de olika uppfattningar om EU-medlemskapet. Därför
har vi också haft en mycket omfattande debatt om
alla frågor som har med medlemskapet att göra både
före och efter folkomröstningen och även om den
fråga som vi behandlar här i dag. Vi var med i den
fempartiuppgörelse som föregick det första beslutet.
Partiet stod alltså bakom det första riksdagsbeslutet i
våras. Stämman i somras bekräftade det beslutet och
ställde sig med stor majoritet bakom att beslutet skall
fullföljas.
Jag citerar från stämmobeslutet: I samband med
att svenska folket i folkomröstning tog ställning till
medlemskap i EU förelåg en förpliktelse från svensk
sida att vid ja i folkomröstningen anpassa vår lagstift-
ning om Riksbanken till den andra etappen av EMU.
Vidare står det: Det finns ekonomisk-politiskt kla-
ra fördelar med en mer oberoende riksbank än vad vi
har haft hittills. Det ger en större trovärdighet att
Riksbanken inte agerar med instruktioner från vare
sig regering eller riksdag. Inflationsmålet har redan
fått ökat förtroende, vilket är positivt för ränteutveck-
lingen i Sverige. Eftersom riksdagen fastställt vilket
mål penningpolitiken skall ha är det naturligtvis fullt
möjligt för riksdagen att i framtiden ändra prisstabi-
litetsmålet. Dessutom kommer riksdagen att ha en
fortsatt god och i vissa avseenden förbättrad insyn i
Riksbankens verksamhet.
Riksdagen har alltså i fortsättningen all möjlighet
att fastställa målen för penningpolitiken. Det är ge-
nomförandet för att uppnå detta mål som överlåts till
Riksbanken på ett mer tydligt sätt än tidigare. Låt oss
hålla isär detta. Vi kan ju alltid leka med tanken att
det blir ett helt annat prisstabilitetsmål som gäller i
framtiden. Då har ju Riksbanken att hålla sig till det,
även om jag kanske inte tycker att det skall vara så.
Märk väl att utgångspunkten för Centerpartiets
beslut i det här avseendet är att vi skall behålla vår
valfrihet när det gäller huruvida vi skall gå med i
EMU eller ej. Vår ståndpunkt är att vi inte skall gå
med utan skall stå utanför EMU och att eventuellt
beslut i frågan skall föregås av folkomröstning. För
ett land som vill behålla friheten att välja att stå utan-
för EMU är förtroendet för landets penningpolitik än
mer viktigt, likaså att landet i andra avseenden inte
avviker alltför mycket från andra länder. För att upp-
nå och bibehålla det förtroendet är en stark, oberoen-
de och konsekvent riksbank ett mycket viktigt in-
strument, som vi ser det.
I verkligheten är detta ju ett fullföljande av hur
banken fungerar i dag, vilket också tydligt framgår av
den nuvarande ordföranden i riksbanksfullmäktige
Kjell-Olof Feldts artikel i DN i dag. Det finns anled-
ning att tro att banken skulle kunna fungera på mot-
svarande sätt även i fortsättningen, men blotta risken
att utsättas för kortsiktiga påtryckningar underminerar
landets trovärdighet när det gäller att värna penning-
värdet och att kunna följa och uppnå de uppsatta
målen.
Kjell-Olof Feldts kritik mot förslaget handlar en-
dast om direktionens oavsättlighet och bristen på
kriterier för detta. Utgångspunkten för hans kritik
skiljer sig nästan fullständigt från övriga kritikers. De
senare vill ha kvar någon möjlighet för riksdag och
regering att öka inflationen, även om man har ett
uppsatt mål, och på det viset föra en kortsiktigt mer
expansiv politik. Feldt uttrycker en del farhågor för
att de oavsättliga tjänstemännen skall vara för expan-
siva.
Jag tycker att det är viktigt att slå fast att detta be-
slut fattas oberoende av om Sverige går vidare in i
tredje fasen av EMU.
Det finns en missuppfattning att högre inflation
skulle leda till sänkt arbetslöshet. Så är det inte. Möj-
ligen kan det ha en viss effekt på mycket kort sikt,
men effekterna på längre sikt blir förödande för både
ekonomi och jobb. Det är, om uttrycket tillåts, unge-
fär som att kissa på sig: Det värmer medan det pågår,
men sedan blir det desto kallare. Erfarenheterna från
de senaste decenniernas inflations- och devalverings-
ekonomi är mycket tunga, vilket vi bittert har fått
erfara under 90-talet.
Jag skall inte gå in på och beskriva den nya orga-
nisationen, för den har beskrivits tidigare i debatten.
Jag vill bara kort avsluta med att säga att vi tycker att
beslutet är i linje med att alltfler länder har en själv-
ständig riksbank. Det är också i linje med den svens-
ka modellen med självständiga myndigheter.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i betänkandena KU2 och KU8.