Fru talman! I den nya organisationen är det elva
riksbanksfullmäktige som kommer att välja direktio-
nen, vilken sedan skall handha penningpolitiken.
Riksbanksfullmäktige kommer att spegla den politis-
ka sammansättning och de maktförhållanden som
finns i landet. De som väljs av dem kommer natur-
ligtvis, det förutsätter jag, att ha en viss spridning i
uppfattningen om hur det här skall gå till. Det kom-
mer att vara en process inom Riksbanken när det
gäller hur man skall genomföra detta.
Detta tycker jag ändå borgar för att man är lyhörd
för olika stämningar ute i samhället. Det är ju inte så
att människorna i denna direktion sitter i en glasbur
och inte är medvetna om vad som händer ute i sam-
hället. Samtidigt har de också målet att följa.
Det är mycket frestande när saker och ting händer
fort - det kan jag verkligen hålla med Kenneth Kvist
om - att i en viss situation lova någonting som verkar
bra för stunden men som i det långa loppet får en
förödande inverkan på landet. Det är just detta som vi
genom det här beslutet minimerar risken för.
Det är lätt att lova saker och ting inför ett val. I
dagens tidningar kunde vi läsa ett mycket intressant
exempel som gällde Vänsterpartiet, vars löften till
änkorna nu är som bortsopade. Det är ett sådant ex-
empel, och det finns många fler.