Fru talman! Jag ber först att få yrka bifall till re-
servationerna nr 1 om avslag på det vilande grund-
lagsförslaget och nr 3 om mål för penningpolitiken,
som finns fogade till KU:s betänkande KU2.
Jerry Martinger förstår inte hur jag kan sitta riks-
banksfullmäktige, och det är väl kanske mycket som
Martinger inte förstår.
Nej, det är väl möjligt att en sådan här förändring
på kort sikt inte betyder några dramatiska steg poli-
tiskt. Men det är ju när saken prövas - när de sociala
konflikterna ställs på sin spets och när vi inte har ett
lika lugnt ekonomiskt läge som nu - som politiken
kommer att prövas. Då säger Martinger: Men riksda-
gen kan ju stifta en lag om målen för Riksbanken. Ja,
riksdagen måste enligt EU ange just ett inflationsmål,
så riksdagens inflytande minskar. Men vad som gäller
är ju den politik som förs dag för dag, som kan kom-
ma att prövas när det blir spänningar i ekonomin,
vilka för närvarande dessbättre inte är för handen.
Det står faktiskt i grundlagen att ingen annan
myndighet får blanda sig i penningpolitiken, utan den
skall föras av riksbankerna allena. Detta, fru talman,
var inget citat utan en uttolkning av texten, eftersom
jag i hastigheten inte hittade det exakta citatet. Inne-
börden är alltså att ingen annan myndighet än Riks-
banken skall styra penningpolitiken. Det innebär ju
att vi överlämnar beslutande av politik till tjänstemän,
som inte skall få ta instruktioner. Själva grunden i det
hela är ju att en del av politiken skall lyftas bort från
demokratiskt inflytande. Men finansvärldens infly-
tande över penningpolitiken har man inte lyft bort
med ett penndrag. Det har man över huvud taget inte
ägnat en tanke.