Fru talman! Ja, jag borde säkert vara mer nyanse-
rad, det skall man oftast vara. Men i den här frågan
gör själva argumenteringen mig lite upprörd. Man
säger inte riktigt fullt ut vad man vill, men det har Per
Lager gjort, och det hedrar honom. Vi skall inte över-
ordna inflationsmålet, säger Per Lager. Det är ett klart
besked.
Men man ger inte klart besked om hur man ser på
Sveriges läge i en situation då vi får det största valu-
taområdet vid sidan av USA som vår granne på andra
sidan Östersjön österut och söderut. Vi måste själv-
fallet se om vårt hus så att vi har ett stabilt och tro-
värdigt förhållande. Att nu peka på de senaste årens
skyddade och låga inflation kan inte räcka som argu-
ment när vi har både 70- och 80-talet bakom oss med
både röda och blå regeringar. Vi måste ju inse att
detta är läget.
Sverige är det sista landet inom den europeiska
unionen som nu tar steget att formalisera det obero-
ende som i realiteten har funnits redan tidigare. Nu
formaliseras det, och det är naturligtvis riktigt att det
flyttas aningen längre ut ur politikernas händer. Men
det handlar ju inte om något byggande av en bunker
där riksbanksfrågor skall hanteras. Vi utser ett full-
mäktige, rapporter skall komma till riksdagen via
finansutskottet och revision sker av Riksdagens revi-
sorer, så på en lång rad punkter innebär detta mycket
mera öppenhet än vad kritikerna vill göra gällande.
Kritikerna vill ju egentligen bara använda frågan
om Riksbanken till att redan nu ta EMU-debatten.
Det finns en hunger efter den debatten nu, och jag tar
den gärna, men det är inte den frågan vi löser härmed.