Fru talman! Det är just detta som jag tycker är
svagheten i Kenneth Kvists argumentering. Inte heller
nu kan han anföra annat än de allmänna argument för
demokratin som jag självfallet fullt ut delar. Men jag
frågade: Vilka effekter skall den ge när politikerna i
detta avseende skall styra över Riksbanken?
Bakom hela den här frågan - Per Lager har t.o.m.
varit klok nog att uttrycka den - ligger det argumentet
att vi skall ha en hög inflation. Detta måste Kenneth
Kvist till slut stå för. Det räcker till sist inte att bara
säga de rätta sakerna, utan han måste tala om vad vår
politik faktiskt förespråkar.
Jag menar att det här inte är en så stor principiell
ändring. Däremot har vi ett helt nytt läge. Vårt land är
medlem av EU. Vi har där förpliktelser som styr och
reglerar oss, men vi har också ett konkurrensförhål-
lande som är alldeles nytt för Sverige. Om bara en
månad gränsar vårt land, ett litet valutaområde, till ett
gigantiskt stort valutaområde som förut icke har ex-
isterat.
Om inte Kenneth Kvist inser att detta motiverar
radikala förändringar av vår verklighetsbild, är det
inte politik och realiteter som vi talar om, utan om
filosofi. Då hade Kenneth Kvist kanske platsat bättre
i Platons grotta än i Sveriges riksdag.