Herr talman! Diakonia har gjort ett förtjänstfullt
arbete genom att varna för MAI-avtalets nackdelar.
Tidningen Dagen har bevakat den här frågan. Kris-
tenheten i stort är djupt engagerad i biståndsarbete
och mission. MAI-avtalet berör situationen för de
fattigaste länderna i vår värld.
I regeringens fattigdomsskrivelse anges det ju att
Sverige skall verka för att ett MAI-avtal skall komma
till stånd. Vi kristdemokrater finner det dock an-
märkningsvärt att man å ena sidan talar om ett part-
nerskap där parterna skall vara jämbördiga men å
andra sidan förespråkar ett avtal som får oerhörda
konsekvenser för en part, nämligen utvecklingslän-
derna, men som inte alls erbjuder denna part något
inflytande över avtalets utformning.
Sverige måste enligt vår mening verka för att ett
globalt regelverk för investeringar utvecklas i enlighet
med de principer och mål om demokratifrämjande,
respekt för mänskliga rättigheter, miljöskydd m.m.
som skall gälla i övrigt för den svenska biståndspoli-
tiken.
För att utländska investerare i högre grad skall sö-
ka sig till utvecklingsländerna krävs tydliga riktlinjer
och regler för deras placeringar - det är sant. Ett
multilateralt investeringsavtal är därför angeläget. Att
länderna som i mycket hög grad kommer att påverkas
av avtalet bara ges möjlighet att acceptera avtalet i
dess helhet eller ej och alltså inte kan påverka dess
innehåll är däremot oacceptabelt. Pressen på dessa
länder att acceptera avtalet lär dessutom bli stor, ef-
tersom inget land har råd att förlora potentiella inves-
terare. Att flytta förhandlingarna till WTO skulle öka
möjligheterna till insyn och påverkan, men även där
dominerar ju klart OECD-länderna.
När det gäller innehållet framgår det ju tydligt att
det är investerarnas rättigheter som skall skyddas.
Detta inskränker klart regeringarnas möjligheter att
främja lokal produktion. Bl.a. innebär det att det blir
svårare för regeringar att trygga livsmedelssäkerheten
utan att riskera att dras inför domstol av ett utländskt
företag som ser sig missgynnat. Avtalet kommer ock-
så att omfatta investeringar inom i stort sett alla sam-
hällsområden. Generella och landsspecifika undantag
kommer dock att förhandlas fram, men det är ännu för
tidigt att förutse vilka områden som blir föremål för
undantaget.
Över huvud taget är det svårt att få en helhetsbild
av detta oerhört och väldigt breda avtal. Det är också
oklart i vilken mån avtalet beaktar andra ingånga
internationella avtal och konventioner, t.ex. om vilket
avtal som skall gälla vid konflikt på miljöområdet.
Slutligen innebär avtalet att de länder som skriver
under binder upp sig för en mycket lång tidsperiod.
Första möjliga datum för att lämna avtalet är fem år
efter det att det har trätt i kraft. Dessutom gäller avta-
lets regler i femton år efter det datum då ett land har
sagt upp det, för investeringar som gjorts före detta
datum.
Vi kristdemokrater ser alltså många frågetecken
och tveksamheter med MAI-avtalet. Vår slutsats blir
att det krävs ett bättre underlag för beslut, lämpligen i
form av konsekvensutredningar som belyser de olika
aspekter som jag har nämnt. Sverige bör också verka
för att sådana utredningar sker på internationell nivå,
vilket i sin tur förutsätter att man verkar för att för-
länga internationella förhandlingar och att man får ett
senarelagt beslutsdatum, vilket vi med tillfredsställel-
se kan registrera.
Försiktighetsprincipen bör alltså tillämpas liksom
största möjliga öppenhet och insyn både för riksdagen
och allmänheten. Så kan det ju i sammmanhanget vara
värt att erinra om att Europaparlamentet som första
parlament tagit ställning till MAI-avtalet i en resolu-
tion och att ett nästan enhälligt parlament - 437 röster
mot 8 - uttryckte i resolutionen stark kritik mot avta-
let på flera punkter.
Herr talman! Jag nöjer mig med detta på grund av
tidsbristen nu, men jag skulle vilja höra ministern
utveckla de här frågorna.