Herr talman! Annika Nordgren frågar mig vilken
regeringens vision är i de här frågorna. Jag har fak-
tiskt en vision om detta, nämligen att vi skall få en
ordning där investeringarna över gränserna kan regle-
ras och hanteras på ett sätt som innebär att vi har
gemensamma regler. De internationella investeringar-
na är ju något ganska nytt. De har kommit under lop-
pet av en generation eller så. Reglerna skall innebära
att små och svaga länder kan kräva sin rätt enligt
dessa regler på samma sätt som stora länder.
I dag har vi en ordning där den store och den star-
ke - ett rikt litet land möjligen, eller ett stort rikt eller
mindre rikt land - har stora möjligheter att ta för sig
och göra som det vill. Det kan inte de mindre och
fattigare länderna. För mig är det en fantastisk fram-
gång om vi kan få ett regelsystem där också de svaga-
re kan göra sin röst hörd.
Jag tror att detta inte bara är en fråga om moral
och rättvisa etc. och att deras röst skall räknas. Jag
tror att det också är bra för utvecklingen i de fattiga
länderna och för standardhöjningen för människorna i
dessa länder.
Jag undrar vilket alternativet är till att delta i den
process som nu pågår med att försöka skapa sådana
här gemensamma regler? Är det att se dessa enormt
kraftigt expanderande investeringar fortsätta utan
gemensamma regler, som det har varit hittills? Eller är
det att försöka sträva efter att åstadkomma regler som
är så bra som möjligt? Man kanske inte kan uppnå så
fullständigt ideala regler som man skulle vilja, men
man kan få dem så bra som det med hänsyn till reali-
teterna är möjligt. Skall vi delta i detta, skall vi vara
med och påverka, eller skall vi ställa oss vid sidan om
och tycka att det är bra som det är utan en sådan här
förhandling? Det tycker jag är den viktiga frågan man
bör ställa sig.
Berndt Ekholm ställde ett par viktiga frågor. Först
och främst frågade han om det bara är likabehandling
som avtalet syftar till, eller om det syftar till att be-
gränsa länders möjligheter att reglera sin miljö, sina
sociala villkor och sådant.
Jag kan bekräfta att vi inte deltar i förhandlingar
om att ett gemensamt internationellt avtal skall styra
vilken nivå vi har på arbetsrättslagstiftning o.d. Vi är
beredda att i en sådan här konvention skriva fast det
som redan gäller i Sverige. Vi kommer inte att dis-
kriminera med avseende på vem som är ägare. Vi
kommer att ha samma regler för Expressen och för
Aftonbladet. På ett par områden där vi vill ha undan-
tag, där vi vill att diskriminering skall fortsätta att
vara en princip - för vi har sådana områden i Sverige
- skall vi anmäla undantag, så att vi där inte kommer
att omfattas av avtalet.
Vilka de undantagen är kan vi besluta om när vi
vet mer om hur avtalet ser ut. Vissa av dem har vi
redan anmält. Kulturområdet, som skall diskuteras
senare i dag, återstår. Vi kommer gärna att utforma
detta tillsammans med riksdagen. Det kan jag bekräfta
på Berndt Ekholms fråga.
Vad gäller EU-parlamentet vill jag säga att parla-
mentet och särskilt s-gruppen, som jag har tittat när-
mare på, säger att vi inte skall skriva under det här
avtalet, eftersom det inte är bra nog. Det är precis vår
uppfattning. Vi vill inte skriva under detta avtal, efter-
som det inte är bra nog för oss.
Eva Zetterberg frågar vad som är det viktigaste
skälet till att det inte har blivit någonting. Det är fak-
tiskt att USA inte är berett att göra de eftergifter som
krävs av USA för att vi skall få ett sådant här avtal.
Det är den enskilt viktigaste stötestenen i dag. USA
kräver eftergifter av andra men har tjocka buntar av
undantag för egen del som t.ex. vi i Europa inte är
beredda att acceptera.
Att USA tvingar på alla andra sin uppfattning
stämmer alltså inte. Det är snarast tvärtom. USA är
den största bromsklossen på grund av de privilegier
som USA vill ha för egen del när det gäller att fortsät-
ta att diskriminera andra.
Eva Zetterberg frågar också hur vi skall involvera
folkrörelserna. Vi har en referensgrupp där LO och ett
antal andra folkrörelser som är kända för att kunna
tala för sig ingår. Jag har inbjudit Diakonia, Forum
Syd och andra folkrörelser som nu engagerar sig att
ingå som fullvärdiga partner i referensgruppen, där de
skulle kunna följa allting och delta i diskussioner
inför alla ställningstaganden. Jag beklagar att de har
avböjt detta. Jag vill gärna att de kommer med och
skulle välkomna om de ville ändra sig.
Till Birger Schlaug vill jag först och främst säga
att en konstruktiv debatt i så här viktiga frågor inte
särskilt främjas av ett tonläge präglat av uttryck som
att vi nu håller på med en slakt av demokratin. Jag vill
säga att det är skillnad mellan å ena sidan brister i
informationsgivningen på grund av att man kanske
inte har varit tillräckligt bra, alert, kompetent e.d. och
å andra sidan en strävan att hålla hemligt, mörka osv.
Vi har hela tiden haft information tillgänglig. Vi
har haft utomstående med i förhandlingsarbetet och i
referensgruppen. Jag har lagt ut hela avtalstexten på
min hemsida. Vi har kanske informerat riksdagen för
dåligt, för litet och för torftigt, men vi har gjort för-
sök.
Vi hade här en interpellationsdebatt för drygt en
månad sedan. Det var två deltagare närvarande i hela
kammaren - en socialdemokrat och den vänsterpar-
tistiska interpellanten Hanna Zetterberg. Från Miljö-
partiet fanns inte en enda ledamot i hela kammaren
ens närvarande för att lyssna. Jag tycker inte att jag
från det hållet skall behöva ta på mig anklagelser om
hemlighetsmakeri, när man därifrån inte ens velat
delta vid ett sådant tillfälle.
Det finns flera som har anledning till självkritik.
Jag drar mig inte undan från min del, men jag tycker
att också andra skall ta åt sig.
Vi har många konstruktiva förslag till fortsatt ar-
bete. Vi har egna planer på informationsgivning,
debatter och diskussioner när vi får tydligare konturer
på det som vi skall analysera. U-ländernas aspekter är
för mig oerhört viktiga. Vi förhandlar nu om ett avtal
som reglerar de inbördes mellanhavandena mellan i-
länder, men hur påverkar detta tredje part? U-
landsaspekten är oerhört viktig. Vi planerar en hea-
ring om denna fråga i juni månad. Vi har också en
lång rad andra aktiviteter på gång. Jag välkomnar fler
förslag och mer aktivitet också i riksdagen.