Herr talman! Dilemmat med att många lägger sig i
interpellationsdebatter är att jag som har väckt inter-
pellationen inte får svar på min fråga. Det tycker jag
är tråkigt. Jag har väckt en interpellation därför att jag
vill ha svar. Jag vill ha en debatt. Jag förstår att han-
delsministern har hamnat i en tråkig situation när han
valt att svara på alla frågorna i ett sammanhang. Det
gör att hans tid att svara på de olika frågorna är mini-
mal.
Jag tänker ändå kommentera litet grand ur han-
delsministerns senaste inlägg. Jag funderar över den
bild av MAI-avtalet som handelsministern presenterar
för människor som inte har så stor kunskap om det,
vilket de flesta inte har. Det har inte jag heller. Jag har
en del av den kunskap som krävs för att lägga mig i
debatten, men inte någon fullständig kunskap.
Det visas en bild av att det är ett avtal om att be-
handla investerare på samma sätt. Vi skall inte lägga
oss i vem som äger Aftonbladet och Expressen, utan
de två skall behandlas på samma sätt. Det tror jag att
vi alla är överens om. Jag hoppas ändå att de timmar
vi lägger på denna debatt bevisar att avtalet innehåller
så mycket mer än det. Det handlar inte bara om den
grundläggande principen, som vi kanske kan komma
överens om.
I den interpellationsdebatt som handelsministern
och jag hade den 20 februari i år pratade handelsmi-
nistern mycket om positiv diskriminering. Jag undrar
om det som Eva Zetterberg var inne på. Det gäller
t.ex. positiv diskriminering av kvinnligt företagande.
Är det möjligt inom MAI-avtalet? Det är den typen av
konkreta frågor som vi måste få ett svar på. Det är den
typen av konkreta frågor som måste debatteras.
Jag skulle också vilja påpeka att jag tycker att det
är väldigt bra att avtalstexten numera finns tillgänglig
via Internet. Jag tycker att det är jättebra. Det visar
också att debatten har utvecklats på ett väldigt positivt
sätt. Internet har också gjort det lättare för oss att
hålla kontakten med de organisationer och rörelser
som kan någonting i dessa frågor, nämligen de ideella
organisationerna och de frivilliga rörelserna runt om i
världen. Det är inte det politiska etablissemanget.
Jag tycker, precis som någon sade här tidigare, att
det var väldigt talande att ingen av regeringens med-
lemmar kunde svara på frågan i frågestunden för två
veckor sedan. De kunde över huvud taget inte svara
på frågan om tidsperspektivet vad gäller MAI. Det är
väldigt intressant.
Det jag var ute efter var en diskussion om interna-
tionella avtal och hur MAI behandlas i jämförelse
med dem. Jag håller fast vid att den frågan måste
utredas på ett tydligare sätt. Jag bryr mig inte så
mycket om ifall en sådan konsekvensanalys görs av
den svenska regeringen eller någon annan, men jag
vill att en sådan konsekvensanalys skall göras. Jag är
nämligen orolig för de internationella avtal, t.ex.
Riodeklarationen, som vi har undertecknat och som
jag tror är helt nödvändiga att utgå från om vi skall
klara den här jorden, om vi skall klara en ren luft och
en schyst natur.
En del har här tidigare fört en diskussion om de
svagare ländernas ställning i det här sammanhanget.
Det är värt att notera att när man började diskutera
den här typen av avtal skedde det inom WTO, där
många fler länder, bl.a. utvecklingsländer, deltar. När
man inte fick igenom avtalet där, vad hände då? Jo,
man flyttade över de fortsatta förhandlingarna om det
här viktiga avtalet till de rikaste länderna i världen,
dvs. OECD-länderna.
Jag tycker att det här är ett tydligt tecken på mas-
sor med olika saker, bl.a. hur den här frågan har be-
handlats generellt. Visst är det bra att regeringen tar
på sig ansvaret för att den demokratiska processen,
dialogen och debatten har kommit litet sent, men jag
tycker ändå att t.ex. den här interpellationsdebatten,
där många ministrar inte deltar, visar på att de inte
klarar av att ta debatten. Det vore intressant att få en
kommentar kring det av Leif Pagrotsky.