Herr talman! Jag tackar för ömsintheten. Det är
väldigt många som visar någon sorts medlidande med
att jag har så litet tid. Andra kanske klagar på det.
Regeringen har fått elva interpellationer i samma
ämne. Vi är tre statsråd här. En liten del av riksdagens
ledamöter sätter av en hel förmiddag åt den här debat-
ten. Jag tycker att det är rätt bra med tid. Jag tycker
att det är rätt rimligt. Jag klagar inte på tidsnöd. Var
och en av er har också rätt mycket tid. Ingen av er har
klagat på egen tidsbrist.
Jag ställde bara en fråga till er: Vad skall vi göra
nu när förhandlingarna pågår? Skall vi ställa oss vid
sidan om eftersom det här i grunden är ont, en de
onda krafternas komplott? Det är tonläget i en del av
era inlägg. Vad är slutsatsen? Skall vi ställa oss vid
sidan om och låta det fortsätta som det är i dag när det
gäller investeringarna över gränserna? Eller skall vi
delta i detta och försöka påverka med den tjugonion-
del av förhandlingen som vi utgör - vi är ju en del av
OECD?
Mångas tonläge antyder att detta att vi rikare län-
der träffas och talas vid i sig är ont, en komplott mot
de övriga som inte får vara med. Betyder det att ni vill
att vi skall gå ur OECD? Här sitter vi ju hela tiden
och pratar i denna krets, 29 mer utvecklade länder,
om alla möjliga frågor där vi har gemensamma pro-
blem att diskutera.
När det gäller investeringarna sker den helt domi-
nerande delen av de internationella investeringarna
internt inom OECD. Vi är ett av de länder som nu
analyserar och funderar över hur våra mellanhavan-
den påverkar andra länder. Vi hade gärna sett att det
här bedrevs i WTO där också andra finns vid bordet.
Vi hoppas att det kommer dit så småningom. Där kan
de fattigare länderna själva artikulera sina intressen.
Jag tror att det kommer att bli så, men tyvärr kanske
det kommer att ta litet tid. Nu gäller det att det avtal
vi förhandlar fram här är bra nog för att inte drabba u-
länderna.
Bengt Hurtig påstår att vi nu skapar ett nytt nyli-
beralt system genom den tvistlösning vi etablerar. Vi
har i dag, Bengt Hurtig, 32 avtal med 32 olika länder
om investeringsskydd. De har allihop den mekanism
för tvistlösning som det gäller här. Detta har vi haft
sedan 1966. Vi har ännu inte blivit föremål för en
enda sådan tvistlösning där någon har anklagat Sveri-
ge. Var det en nyliberal konspiration 1966? Yrkar
Vänsterpartiet eller Bengt Hurtig på att vi skall säga
upp dessa 32 avtal, som innehåller detta nya nylibera-
la genombrott? Det vore intressant om Bengt Hurtig
kunde ägna sina två minuter åt att hjälpa mig förstå
hur han ser på den punkten.
Annika Nordgren säger att jag har svängt i debat-
ten när jag säger att vi inte är beredda att skriva på
MAI-avtalet. Man måste hålla isär två saker. Jag
tycker att det är en bra idé att försöka skapa ordning
och reda och regler för det här. Men vi är ännu inte
tillräckligt långt framme för att ha ett bra avtal som
förtjänar att skrivas på. Dessa två ståndpunkter går
bra att förena utan att det skall betyda att man har
ändrat sig från den ena till den andra. Det har varit
min linje, och den kommer jag att ha tills vi står vid
mållinjen och jag blir övertygad om att den är värd att
passera. Men som det är nu är avtalet otillräckligt.
Yvonne Ruwaida beskriver det som att u-
ländernas problem i dag är för mycket investeringar
och för mycket handel och att detta är ont. Min åsikt
är faktiskt tvärtom. U-ländernas problem är att de
handlar för litet med oss därför att vi har för höga
tullar och för mycket skydd, framför allt på sådana
produkter där de kan sälja till oss. Där skyddar vi oss
mot dem. Det tycker jag är ett allvarligt problem.
Det sades också att vi inte skulle kunna höja ben-
sinskatten och införa miljöregler m.m. därför att MAI-
avtalet hindrar oss. Det är ju befängt att tro att det
skulle sitta 29 demokratiskt valda regeringar vid ett
bord i Paris och själva bestämma om att avskaffa sin
rätt att fatta egna beslut i sitt eget parlament av nor-
mal regleringsart, t.ex. att påverka miljö och arbets-
rätt. Så är det inte. Vad det handlar om är att de regler
man stiftar skall gälla lika för inhemska kvinnor och
utländska kvinnor. De skall inte diskriminera på basis
av nationalitet. Men om man har höga eller låga,
dåliga eller bra, dumma eller kloka - det har inte ett
investeringsskyddsavtal med att göra. Som sagt: Det
finns ingen vid det där bordet som kräver att man
skall skriva ett avtal där man avhänder sig sin egen,
dvs. sitt lands, politiska makt.