Herr talman! Det var intressant att höra att det inte
finns någon politiker som frivilligt avhänder sig
makten. Men det är ju det ni har gjort hela tiden.
Marknaden har faktiskt inte tagit makten - ni har gett
den till den.
Dessutom tycker jag att det var intressant - och
kanske också viktigt för alla som lyssnar - att det var
en stark, rent ömsint, gemenskap mellan den social-
demokratiska ledningen och moderaterna. Det är nog
bra för alla att ha klart för sig att det är så.
Vad skall vi då göra? Leif Pagrotsky säger att vi
inte ger några svar på vad vi skall göra. Jag har gett
en handlingsplan i sju punkter till Leif Pagrotsky om
hur man skulle hantera det rent demokratiskt. Det var
sex punkter på det papper han fick; jag skall tillföra
en punkt eftersom det var litet otydligt och han kanske
inte förstod.
Dessutom tycker jag att det är löjligt, på gränsen
till förakt för parlamentet och de folkvalda, att slå
ihop så många interpellationer som handlar om så
pass olika delar av MAI-avtalet och sedan inte kunna
svara på de frågor som ställs i interpellationerna. Det
är faktiskt förakt för de folkvalda. Så kan vi inte ha
det, Leif Pagrotsky.
Jag vill ha svar på den här frågan. Ja eller nej, det
tar bara 20 sekunder. Är det rimligt att ett transnatio-
nellt företag, Nestlé eller Shell eller något annat, skall
kunna stämma ett land som inför hårdare miljöregler
efter det att en investering är gjord? Är det rimligt att
Nestlé eller Shell skall kunna stämma ett land som i
demokratisk anda fattar beslut om hårdare miljöregler
eller bättre miljöskatter? Är det rimligt, ja eller nej?
Avslutningsvis vill jag ändå slå fast att MAI-
avtalet är en del i en smygande globalisering som sker
på demokratins bekostnad. Religionen, överideologin
har blivit ekonomismen, där allting underställs en
enda sak, förräntning av pengar. I ett sådant samhälle
vill jag inte leva. Jag är förvånad över att socialdemo-
kratiska statsråd i slutet av 1900-talet anammar den
synen.