Herr talman! Leif Pagrotsky säger att politiker inte
avsäger sig makten. Jag tycker att det är det vi håller
på med av och till här i riksdagen. I förra veckan hade
vi en diskussion där en ledande folkpartist sade att vi i
folkets intresse skulle avsäga oss kontrollen av Riks-
banken. Det är bara ett exempel. Vi har ju socialde-
mokratiska debattörer, som Bo Södersten, som före-
språkar att vi skall avsäga oss makten och överlåta åt
marknaden att bestämma på en rad områden.
Vad skall vi göra? Det verkar som om Sverige nu
har hamnat i den sitsen att man skall säga nej till det
förslag till avtal som vi har tillgång till nu, därför att
en mängd punkter är oklara. Naturligtvis förstår vi
också att Europaparlamentet anser att de här förhand-
lingarna hellre borde föras inom WTO och också i
kontakt med t.ex. UNCTAD.
Små länder skall har rätt att få vidgade möjlighe-
ter. Ja, små länder som har egna företag som investe-
rar utomlands kan naturligtvis få fördelar av det, och
det är inte dåligt. Men vad händer med fattiga länder
som i dag får ta emot t.ex. mediciner som vi har för-
bjudit i de rika länderna, som inte får säljas här därför
att de har sådana svåra bieffekter? De säljs i dag i u-
länderna, på torg och andra platser, av de multinatio-
nella bolagen. Kommer man att kunna införa regler
som stoppar den verksamheten?
När den här debatten nu har kommit i gång globalt
säger Herman van Karnebeek, Chairman of BIAC s
Committee on Multinational Enterprises, i fri över-
sättning: Vi hör nu störande signaler. Många av de
element vi hoppades inte skulle vara möjliga kommer
in, och vi börjar fråga oss själva, är MAI verkligen till
för oss? Det säger alltså en företrädare för de multi-
nationella bolagen i den här debatten.