Herr talman! Bengt Hurtig försöker undervisa mig
om demokrati. Det finns kanske andra som är bättre
skickade för det.
Birger Schlaug framför en grov och allvarlig kri-
tik, som jag i viss mån kan instämma i, mot profitens
makt och kapitalismen. Men var det inte Birger
Schlaug som för inte så länge sedan ville sitta i rege-
ring med Carl Bildt?
Detta är mitt sista inlägg, så jag skall inte upprepa
mina frågor. Jag kan konstatera att jag i dag inte vet
om Bengt Hurtig vill att vi skall säga upp de 32 inves-
teringsskyddsavtal som har funnits i 30 år och som
utgör ett nyliberalt påfund. Den enda fråga jag ställde
till honom valde han att inte säga ett smack om. Det
gäller likaså en del av de andra frågorna. Jag skall inte
uppehålla mig vid det.
Jag är glad att denna debatt har kommit till och att
vi är så pass många här. Det är faktiskt inte bara de-
battdeltagarna. För första gången när vi pratar om
detta finns folk från medierna här. Det är särskilt
roligt. Jag har t.o.m. sett en TV-kamera. Välkomna!
Jämfört med tidigare har interpellationerna och
debatten varit av mer konstruktiv och lågmäld ton
med hänsyn till det komplicerade material detta utgör.
Det är mycket välgörande.
Mycket av diskussionen går ut på frågor av typen:
"Om det blir si eller så, vad gör vi då?" Det tyder på
en insikt om att frågan är komplicerad och att vi har
att göra med ett rörligt mål. Det avtalsförslag som vi
diskuterar förändras hela tiden. Vid varje nytt för-
handlingstillfälle kommer nya förslag och det gamla
revideras. Det är svårt att analysera. Vi vet inte hur
avtalet kommer att se ut, och vi vet inte ens om det
över huvud taget kommer att bli något avtal. Skillna-
derna mellan parterna är stora, framför allt mellan
Europa och USA. Det är därför det inte är så me-
ningsfullt att i särskilt många avseenden göra analy-
ser.
Det ideala för mig vore ett globalt investeringsav-
tal, t.ex. inom WTO. Det har alltid varit den svenska
positionen. Om det blir ett avtal i OECD, kommer det
att få en fortsättning i WTO där det kan förändras,
omförhandlas och ge nya saker som speglar intressen
hos nya länderna. Att de inte är med kan inte hindra
huvuddelen av världens investerare att reglera sina
inbördes förhållanden. Det skall vi göra med beaktan-
de av hur tredje land kan påverkas. Vi kan välja att
delta eller inte delta i förhandlingarna. Jag anser att
det är ett självklart val från svenska sida. Vi hjälper
inte u-länderna genom att ställa oss vid sidan om. Vi
kan inte uppnå några förbättringar för dem på egen
hand.
Vår medverkan har redan satt spår. Det kommer
inte att bli tillåtet med miljödumpning. Vi kan redan
säga att det är mycket sannolikt att det slutliga avtalet
kommer att innehålla de svenska kraven att regeringar
förbjuds att ge särskilda förmåner på miljöområdet
och arbetsrättsområdet för utländska investerare. Det
är en fantastisk framgång för u-länderna, för löntagare
i många länder och för miljön i hela världen. Vi har
varit med i förhandlingarna, drivit frågan och fått
tillräckligt många av de andra med oss för att detta
skall kunna bli verklighet.