Herr talman! Jag tror inte att någon av mina frågor
blev besvarad. Det är väldigt sorgligt. Vi är nästan tio
interpellanter här, och tiden är ju begränsad. Det
känns också synd att inte få svar åtminstone på en del
av de frågor man ställer. Jag tänker därför återkomma
till några av de frågor jag ställde.
Förhandlingarna har nu pågått i tre år. Avtalet
skulle enligt tidsplanen ha skrivits under i april. Hur
hade regeringen förankrat avtalet om de svenska un-
dantagen, den svenska linjen, i den svenska riksdagen
och även bland den svenska allmänheten? Vad hade
man för planer för detta? Hur hade man tänkt göra?
Man borde ha haft en plan - eller så hade man ingen
plan. Jag kanske kan få ett besked om hur det var.
Jag anser att det vore väldigt bra om de svenska
undantagen, den svenska linjen, så snabbt som möjligt
kunde förankras här. Hur ser vi på globalisering, på
multinationella företag? Jag skall strax komma in på
hur jag ser på detta. Det vore bra om vi här kunde
diskutera dessa frågor, så att vi hade en svensk linje.
Nu för regeringen en egen politik. Jag tycker inte att
regeringens linje är uttömmande. Jag tror att det kan
finnas skiljaktigheter. Jag kan gå in på några sådana.
Pagrotsky pratar här om att vi skall vara en röst
för de svaga och att det är bra för utvecklingen i de
fattiga länderna med en total frihandel. Då kan jag
hänvisa till exempelvis Mauricio Rojas, som har
skrivit en bok som just handlar om utvecklingen i u-
länderna. Han hänvisar där till att det som är viktigt
för utvecklingen i u-länderna, dvs. de länder som inte
är med och förhandlar om det här avtalet, bl.a. är
genomförandet av en jordreform, att inte ha total
frihandel utan kunna skydda vissa områden för att
kunna bygga upp en ekonomi i det egna landet. Så-
dant omöjliggörs med det här avtalet, åtminstone de
skrivningar som finns i dag. Det är väldigt oroande.
De här länderna är inte med och påverkar avtals-
texten. De kommer senare att få ta ställning, att säga
ja eller nej till en helhet. Det blir en väldigt absurd
situation. De är inte med och påverkar men måste i
slutskedet säga ja eller nej. Då tar man ställning till att
antingen gå med eller inte gå med. Det är inte delak-
tighet, och det är inte demokrati.
Vad gäller nationernas olika lagar gjorde Leif
Pagrotsky tummen upp, dvs. de får finnas kvar. Men
hur är det egentligen? Jag vill på nytt hänvisa till den
miljöutredning som gjordes. Om en lag, t.ex. en lag
om skatteväxling, innebär att de förmodade vinsterna
för ett företag minskar kan företaget begära skade-
stånd av den svenska staten, något som de inhemska
företagen inte kan. Detta kan komma att inverka på de
lagar vi stiftar här i riksdagen. Är det inte ett pro-
blem? Jag tycker att det är ett problem. Så skall det
inte vara.