Herr talman! Först och främst vill jag tacka för
svaret. Det är bra att det här avtalet inte skrivs under i
april. Det är bra att det tar mer tid. Det är bra att det
har blivit grus i maskineriet. Det är också bra att re-
geringen nu är litet mer ödmjuk än tidigare. Det är bra
att en del av kritiken har tagits på allvar. Det är också
en framgång för oss som har kritiserat avtalet på alla
möjliga sätt.
MAI-avtalet är intressant ur flera aspekter. Den
första aspekten är innehållet som jag menar är en
pusselbit i den globalisering som håller på att slakta
demokratin steg för steg. Det handlar om någon sorts
grundlag för den globala ekonomin, en grundlag som i
realiteten är på väg att stärka de multinationella före-
tagens rätt gentemot enskilda länder och deras folk-
valda och därmed också mot medborgarna.
Den andra aspekten är behandlingen, där jag och
många andra i Europa och i världen i övrigt menar att
en liten politisk och ekonomisk elit har mer eller
mindre hemlighållit dessa förhandlingar. Man har inte
velat släppa in andra. Redan 1995 inleddes förhand-
lingarna. De har skett under lång tid med något som
skulle kunna kallas för "största möjliga tystnad". Det
är föga demokratiskt, eftersom det kan få väldigt stora
konsekvenser.
Den tredje aspekten är mer förhoppningsfull. Det
är nämligen första gången som Internet har fungerat
som medel för en politisk väckarklocka. Förhandling-
arna om MAI har utgjorts av en sluten process, men
informationsmöjligheterna har ökat högst avsevärt
genom Internet. Jag tror också att det är via det me-
diet som debatten har kommit upp och kritiken har
ökat.
Jag börjar med att konstatera att meningen var att
avtalet skulle skrivas under i april i år. Så blir inte
fallet. Det blir förskjutet, och det är jättebra. Jag har
en liten försiktig undran som Leif Pagrotsky inte
behöver svara på. Hur hade den svenska riksdagen, de
folkvalda och alla medborgare i vårt land kunnat bli
delaktiga om avtalet nu skrivits under i april? Hur
hade det gått till? Det är ju en väldig tur att det har
kommit rejält med grus i maskineriet trots allt, så att
vi kan ha en mer demokratisk process. Annars hade vi
stått där om en månad utan politisk debatt.
Jag är också litet konfunderad över Leif Pag-
rotskys tidigare ganska hätska utfall mot dem som
kritiserat MAI-avtalet. I ett brev till miljö- och soli-
daritetsrörelser i Sverige ställs MAI och globalise-
ringen som ett alternativ till Burma och Nordkorea
och deras utveckling. Så kan man ju inte se det. Det
måste finnas ett mellanting mellan den här globalise-
ringen, anonymiseringen och ekonomismen och de
slutna samhällena. Det måste finnas sådana alternativ.
Jag gillar varken den globalisering som nu är på väg
eller Burma och Nordkorea.
Jag skall lämna ett papper på Leif Pagrotskys ta-
larstol. Jag skulle vilja att regeringen lägger upp en
handlingsplan för hur den här frågan skall kunna
diskuteras folkligt i Sverige.
För det första tycker jag att regeringen skall upp-
rätta en skrivelse om förhandlingarna. För det andra
bör den här skrivelsen föras ut på en mycket bred
remiss. För det tredje tycker jag att offentliga utfråg-
ningar skall anordnas kring viktiga frågeställningar.
För det fjärde bör dessa konsekvensutredningar för
svensk lagstiftning, politik och internationellt arbete
utarbetas i brett samförstånd. För det femte bör den
svenska uppfattningen utarbetas efter denna debatt.
För det sjätte måste också riksdagen bli involverad på
ett tidigt stadium. Dessutom bör tidtabellen för för-
handlingarna anpassas till dessa demokratiska krav.
Jag lägger lappen här. Då kan Leif Pagrotsky fun-
dera över detta och svara i nästa inlägg.