Herr talman! Jag fick inget svar på mina interpel-
lationer. Det innebär väl att vi får köra denna debatt
en gång till framöver.
När EU-parlamentet röstade om avtalet röstade
sex fascister och två nyliberaler ja. Resten röstade nej
eller avstod. Vid den tidpunkten tillhörde svenska
regeringen dem som stödde MAI-avtalet, om man
skall gå efter var regeringen har yttrat. Nu låter det
litet annorlunda, och det är ett positivt tecken.
Miljöorganisationer, konsumentrörelser, fackfö-
reningar och politiska partier över hela OECD-
området är mer eller mindre i uppror. Vi i Sverige
kommer snarare som eftersläntrare in i detta, just på
grund av att vi har kontakter med organisationer som
Jordens vänner, med kyrkorna och med andra väns-
terorganisationer i andra delar av världen.
Några få toppfunktionärer har möjligen haft insyn.
Inte i något OECD-land har regeringsföreträdare fört
dialoger med sina parlament. Det är den upphöjda
internationella förhandlingsbyråkratin som tillåts att
mala fram detta förslag. Det var först för ett år sedan
som den internationella debatten drog i gång. Under
detta år har den vuxit kraftfullt.
Jag kan när jag tittar på Internet konstatera att det
är unga välutbildade jurister som bistår frivilliga or-
ganisationer, med eller utan lön, för att klargöra kon-
sekvenserna av vad BIAC:s, ICC:s och OECD:s byrå-
krater försöker pressa på oss.
Vi är också av den uppfattningen att internationell
handel - bättre handelsvillkor för de fattiga länderna
och bättre tillgång till investeringar på rättvisa villkor
- är en väldigt viktig del av det internationella samar-
betet, liksom bistånd, avveckling av skulder osv. Det
är väldigt viktigt hur handeln och investeringarna
organiseras och utnyttjas.
Ett stort svenskt företag investerade på 50-talet i
Liberia. Det var Lamco, och det skedde med svenska
pengar. Det var ett svenskt företag som sög ut råvaru-
resurser ur ett fattigt land. Vad byggde det för väl-
stånd? I dag är Liberia ett av världens eländigaste
länder med fattigdom, sjukdom och inbördes strider.
Denna investeringsaktivitet var inte god för Liberia.
Ett sätt att reglera detta erbjöd NAFTA, som
Mexico gick med i, och som lovade guld och gröna
skogar. Nu skulle det bli fart i Mexico. Under dessa
två år har reallönerna sjunkit med 45 %. Två miljoner
fler är arbetslösa i Mexico. Andelen extremt fattiga
har stigit från 31 % till 50 %. Det är utvecklingen för
Mexico, trots de löften som utställdes.
De 100 största transnationella bolagen, varav 99
tillhör triaden, dvs. USA, EU eller Japan, har under
de två åren mellan 1993 och 1995 minskat sina an-
ställda med 225 000, samtidigt som de har ökat sin
omsättning med 25 %. Den internationella globala
kapitalismen måste regleras om vi skall kunna främja
en välståndsutveckling av den typ som Pagrotsky vill
ha. Jag är inte säker på att ni får med er de transnatio-
nella bolagen på den typen av reglering.