Herr talman! Jag vill också tacka för svaret. En
viktig fas i utvecklandet av avtalet tror jag var 1991
när OECD:s investeringskommitté beslöt att studera
möjligheterna att få till stånd ett multilateralt regel-
verk för investeringar. Det här arbetet genomfördes av
två av OECD:s arbetsgrupper, nämligen Committee
on International Investment and Multinational Enter-
prises, CIME, och Committee on Capital Movements
and Invisiable Transactions, CCMIT.
Under 1994 accelererade det här arbetet och fem
arbetsgrupper med s.k. oberoende regeringsexperter
tillsattes. Dessa arbetsgrupper arbetade i nära konsul-
tation med OECD:s Business and Industry Advisory
Committee, BIAC, som är den officiella organisatio-
nen för industriförbund, arbetsgivare och handels-
kammare över hela OECD-området. Vissa transnatio-
nella bolag som t.ex. Shell är också direkta och aktiva
medlemmar. Från EU ingår givetvis UNICE, som är
den hårdhänta företrädaren för arbetsgivarorganisa-
tionerna i Europa.
De här organisationerna har i nära samarbete med
OECD:s experter arbetat för att få fram det här avta-
let. De är givetvis inga företrädare för arbetarrörelsen,
miljörörelsen eller konsumentrörelsen. Det är
världskapitalismens spjutspetsar som agerar med
starkt egenintresse och med en stark nyliberal ideo-
logi som drivkraft.
Det är typiskt att den mycket känsliga tvistlös-
ningsmekanismen, genom vilken transnationella bolag
skall ges möjligheter att dra stater inför rätta, utfor-
mas under starkt inflytande av den internationella
handelskammaren ICC. ICC består ju av de nationella
handelskamrarna och några av världens mäktigaste
transnationella bolag.
Jag har frågat ministern om han anser att de
mycket långtgående reglerna för att skydda investera-
re mot följder av expropriation är förenliga med de-
mokratin. Min interpellation finns nämnd i svaret,
men något svar på frågan finns inte. Jag får därför
efter dagens debatt överväga om jag skall framställa
interpellationen på nytt.
I det MAI-förslag jag hade när interpellationen
skrevs sägs att ett land givetvis inte får expropriera
direkt eller indirekt egendom utan att betala full kom-
pensation. Det är ju normalt. Men den här egendomen
omfattar ju också sådant som licenser, koncessioner,
varunamn och förväntade vinster, vilket torde vara ett
rekord.
Enligt svensk lagstiftning, miljöskyddslagen 24 §,
sägs att om en verksamhet som ett företag bedriver
ger upphov till en olägenhet som är av väsentlig bety-
delse och som inte förutsågs när verksamheten tilläts,
skall man kunna upphäva och ändra tillståndet för
verksamheten utan någon ersättning. Det förfaller för
mig klart att ett multinationellt företag som drar Sve-
rige inför tvistlösningsmekanismen skulle kunna
tvinga riksdagen att ändra lagen genom det nuvarande
avtalet. Men det vill varken Göran Persson eller Leif
Pagrotsky diskutera öppet i Sveriges riksdag med det
här interpellationssvaret.
Regeringen har inte heller tagit initiativ till någon
diskussion i riksdagens fackutskott. Vi har fått det
intrycket att man vill glida undan för att sedan slå hela
paketet i riksdagen bord och säga: Take it, or leave it!
Jag hade också frågat biståndsministern om det i
framtiden ens blir möjligt att genomföra av FN sank-
tionerade handelsrestriktioner av politiska skäl. Här
får jag ett svar av Pagrotsky på tre och en halv rad.
Innebörden är den att ett MAI-land inte skall hindras
att vidta åtgärder för att uppfylla sina förpliktelser
enligt FN-stadgan för att upprätthålla internationell
fred och säkerhet.
Jag antar att Pagrotsky syftar på artikel 2 c, 6 kap.
i versionen av den 14 februari. Jurister jag har talat
med tvivlar på att t.ex. ett FN-beslut om sanktioner
när det gäller investeringar i Burma skulle falla under
den här möjligheten. På vilket sätt hotar egentligen
Burma i dag internationell fred och säkerhet? Möjli-
gen skulle en FN-bojkott mot Israel kunna halka ige-
nom. Sedan är det ju så att andra regionala organisa-
tioner kan främja en sådan bojkott, och där finns inga
undantag i MAI-avtalet.
Är Pagrotsky säker på att FN-sanktionerade för-
bud mot investeringar i Burma skulle kunna gå att
genomföra av ett MAI-land?