Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Svar på interpellationerna 1997/98:236, 220, 221, 222, 224, 226 och 238 om MAI-avtalet

BIRGER SCHLAUG (mp), 1998-03-27 (riksmöte 1997/98).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Det är sant att de flesta av oss har

vaknat sent. Vi skulle ha vaknat redan 1995 eller

1996, men man kan inte säga att frågan har drivits

med största möjliga öppenhet utan snarare med största

möjliga tystnad.

Dessutom tycker jag att Leif Pagrotsky ger en

mycket märklig beskrivning av verkligheten. Leif

Pagrotsky målar upp bilden att han och MAI vill

skydda de små och svaga länderna. Man vill skydda

de svaga. Men vilka är det som har reagerat? Jo, det

är de fattiga länderna, den kristna rörelsen, miljörö-

relsen och solidaritetsrörelsen. Det är just de rörelser

som brukar stå på de svagas sida som har reagerat mot

att man nu håller på att införa en grundlag i den glo-

bala ekonomin som säger att regeringar och folk skall

regleras för att de multinationella och transnationella

företagen skall kunna gå på tillväxtjakt utan större

social och ekologisk hänsyn.

Vad vill regeringen? Regeringen talar om att man

skall bygga ett ekologiskt hållbart samhälle, men titta

på vad som nu händer i Kanada, där man har ett

NAFTA-avtal med ingredienser liknande dem som

MAI-avtalet skulle ha. Ett amerikanskt företag håller

på att stämma den kanadensiska staten för att man i

demokratisk anda har tagit ett beslut om att en tillsats

i bensin skall tas bort.

Är det så vi skall ha det? Skall ett land efter det att

en investering är gjord inte kunna införa hårdare mil-

jöregler fyra år eller kanske upp till åtta år senare?

Skall man behöva riskera skadestånd om man vill

miljön väl? Om man lägger in ekonomiska styrmedel

som plockar bort den förväntade vinsten från företa-

get i fråga, skall då staten behöva betala skadestånd?

Det är fullständigt groteskt, Leif Pagrotsky.

Jag vill veta: Tycker statsrådet - ja eller nej - att

det är riktigt att ett multinationellt företag skall kunna

kräva skadestånd t.ex. från Sverige, Nepal eller något

annat land, om vi inför hårdare miljöregler som gör

att en tilltänkt vinst för företaget minskar? Är det

rimligt? Ja eller nej.

MAI kan också komma att förbjuda de länder som

har eller som önskar ha regleringar för att sakta ned

de snabba finansiella rörelserna. Jag tycker att också

det är väldigt olyckligt. Om man har ett folkvalt par-

lament som tar beslut i demokratisk anda, skall det

parlamentet, de folkvalda och därmed medborgarna,

kunna styra sin framtid. Det skall inte finnas någon

överstatlig multinationell instans som talar om att de

inte får fatta de besluten.

Dessutom är grunden för MAI likabehandling av

utländska och inhemska företag. Erfarenheterna visar

dock att man ibland behöver gynna inhemska företag,

särskilt i utvecklingsländer, för att kunna öka själv-

tilliten, för att kunna ta till vara lokala resurser, bygga

upp lokal produktion osv. Det är faktiskt i vissa fall

viktigt. Att sätta stopp för detta tycker jag är oerhört

olyckligt.

För att få en bred och bra debatt behövs det sju

saker:

att regeringen upprättar en skrivelse om förhand-

lingarna,

att skrivelsen sänds ut på bred remiss till folkrö-

relser,

att offentliga utfrågningar anordnas kring flera

viktiga frågeställningar,

att konsekvensutredningar i brett samförstånd med

många inblandade utarbetas,

att frågan behandlas schyst i riksdagen,

att en svensk uppfattning utarbetas efter denna

debatt och inte i Regeringskansliet, och naturligt-

vis

att tidtabellen för förhandlingarna anpassas till

dessa demokratiska principer.

Debatten

Hämtad sida: 28

28 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

BIRGER SCHLAUG (mp): Svar på interpellationerna 1997/98:236, 220, 221, 222, 224, 226 och 238 om MAI-avtalet (1998-03-27) — PRESS0