Fru talman! Jag börjar med de arbetshandikappa-
des situation. Jag sade nog delvis det, men vi har
också skrivit i betänkandet att vi känner en allmän
oro för de arbetshandikappades situation på arbets-
marknaden i stort. Vi tar den på största allvar. Det här
förhållandet beror till viss del också på att kraven på
dem som jobbar i det offentliga arbetslivet stramas åt
hela tiden. Platsen för människor med arbetshandi-
kapp minskar därför, vilket sätter extra tryck på pro-
blemet.
Ska vi ha en arbetsmarknad som är i bra balans
och harmonisk tror jag att den öppna arbetsmarkna-
den i allt högre grad också måste inrymma människor
som inte i alla lägen har hundraprocentig arbetskapa-
citet. De måste också ha plats på den ordinarie ar-
betsmarknaden.
Det är klart att staten har ett ansvar, men här
måste också det privata näringslivet, likaväl som det
offentliga, vara villigt att öppna portarna mer för
människor som har arbetshandikapp. Det är en oer-
hört angelägen fråga.
I och för sig kan jag hålla med Margareta Anders-
son när det gäller de höjda taken. Det kan vara en
åtgärd, men vi får inte göra det så enkelt att vi tror att
vi löser problemet bara genom höjda tak. Det är där-
för vår utskottsgrupp har varit en pådrivande kraft när
regeringen nu har bestämt sig för att göra en bred
översyn där man väger ihop arbetshandikappades
situation, alltifrån dem som behöver lönebidrag till
dem som behöver anställningsstöd eller är föremål för
Samhalls verksamhet. Även Samhalls verksamhet är
vi inne på att analysera.
Tittar vi på varje liten del för sig kommer vi att
missa en del, så det blir ett ordentligt brett grepp över
hela arbetsmarknaden för de arbetshandikappades del.
Det tycker jag att man kan välkomna och tycka att det
är bra att det kommer en översyn. Därför tycker jag
att man kan vänta lite grann med just den här delen,
därför att det bör komma fram bra saker ur den här
översynen så att vi kan fatta bra beslut så småningom.