Fru talman! Arbetslösheten är en förbannelse för
den arbetslöse, för samhället och för den framtida
ekonomin. Därför är kampen mot massarbetslösheten
det som vi har prioriterat år ut och år in.
Vi lever i ett kapitalistiskt klassamhälle. Arbets-
marknaden är trots allt en marknad. Man köper och
säljer arbetskraft. Det finns några som sitter bra till.
Det finns andra som sitter sämre till. Den med god
utbildning, goda lönevillkor, bra anställningsvillkor
och som är efterfrågad har inget annat att vänta på än
att marknaden fungerar. Men den som bor på fel plats
i landet, den som har gjort sitt arbete utan att ha fått
den fina utbildningen, den behöver samhällets stöd.
Den som kommer ny till landet med utländsk bak-
grund behöver samhällets stöd - inte för att den per-
sonen är svag utan därför att den personen behöver ett
skohorn för att komma in på denna arbetsmarknad.
Internationaliseringen leder till att beslut fattas
alldeles oavsett var våra gränser finns. Det är utflytt-
ning och dumpningskrav, och det är billigare att pro-
ducera på annat håll. Det är ABB, Ericsson, Avesta
Polarit i Degerfors och nu Continental i Gislaved. De
är privata beslut.
Har facket för mycket att säga till om? Har sam-
hället för mycket att säga till om? Har staten för
mycket att säga till om?
De blir informerade fem i tolv, och sedan får de
packa och gå. Sedan får a-kassan och staten bekosta
omställningen. Detta tycker vi i Vänsterpartiet är
orimligt.
Därför vill vi utveckla sysselsättningsmålen. Vi
vill lägga all den politiska kraften på tillväxt och
välfärd. Vi vill också förbättra villkoren, ha en ar-
betstidsfördelning, ha bättre fördelningspolitik. Det är
ofta emot marknadskrafterna. Här finns vänster-hö-
ger-konflikten. Det handlar om makt- och resursför-
delning. Det handlar från vår synpunkt om att stödja
individen till jämlikhet byggd på respekt och förståel-
se för de olikheter som finns.
Men se på borgerligheten! Där har ni lyckats
samla er i reservation nr 1 i utskottets betänkande.
Vad finns det där? Jo, mindre resurser för att stödja
de arbetslösa. Ni är missnöjda med lönebildningen.
Vad då? Blev det för höga reallöner, trots god kon-
kurrenskraft? Blev det för låg inflation? Blev det
löneökningar också för de sämst ställda? Vad är felet?
Ni vill ha bättre incitament i bidragssystemen.
Vad betyder det? Betyder det bortre parenteser? Ja,
för vissa partier. Betyder det lägre ersättningsnivåer?
Ja, för vissa partier. Betyder det ökad egenfinansie-
ring? Ja, för vissa partier. Det är lite olika bud. Det är
inte lätt att sammanfatta på någon minut.
Sedan var det sämre arbetsrätt. Är det för mycket
flexibla arbetstider, får jag väl fråga Kristdemokra-
ternas representant? Är det för få korttidsanställningar
eller för lite deltider? Ni vill öka den möjligheten. Vi
i Vänsterpartiet tycker att det är fråga om för mycket.
Vi vill ge trygghet och rättvisa åt människor i pro-
duktion och arbete. Då finns också omställningsför-
mågan.
Ni har tre förslag som jag kan förstå. Privatisering
och avmonopolisering, subventionering av hushåll-
stjänster och lärlingsutbildning. Vi har andra politiska
uppfattningar i de två första fallen. Jag tycker att man
kan diskutera lärlingsutbildning. De tre går att begri-
pa, och det blir inte bara prat. Resten är ren och skär
högerideologi. I övrigt uppvisar ni i betänkandet mest
oenighet.
Sysselsättningsökningen har varit bättre än nästan
någonsin. Varför ska ni larva er när det gäller de
statistiska uppgifterna? Om vi ser på mandatperioden
från 1997 till 2001 är det fråga om en oerhört kraftfull
ökning av arbetskraften och sysselsättningen, en
minskning av arbetslösheten, en minskning av lång-
tidsarbetslösheten, en minskning av långtidsinskriv-
ningen, en minskning av invandrares arbetslöshet -
om än fortfarande alldeles för hög - och en minsk-
ning av de äldres, 55-plus, arbetslöshet och en minsk-
ning av arbetslösheten för människor med funktions-
hinder.
Läs er AMS-statistik och läs er SCB-statistik. Läs
all statistik förmedlad genom Konjunkturinstitutet
och Riksbanken om ni inte litar på mig.
Ökningen har skett till största delen i privat tjäns-
tesektor. Det är fråga om 230 000 nya jobb mellan
1997 och 2001. Det är inte fråga om vikarier för sjuka
i offentlig sektor, som ni ofta säger. Det är framför
allt ökningar i tjänstesektorn, den privata sidan, och
det är ökningar i småföretagen och en ökad mängd
kvalificerade jobb i industrin och på byggen.
Men vi har fortfarande jätteproblem för de äldre,
för de funktionshindrade och för människor med
utländsk bakgrund. Låt oss utgå från en gemensam
faktaplattform, och låt oss gripa oss an problemet.
Larva er inte. Även om det snart är den 13 december
och Lucia behöver väl Kent Olsson inte sätta på sig
dumstruten!
Sverige tycks också klara sig bättre än flertalet
andra OECD- och EU-länder. Varför ska ni ha fel när
ni citerar EU-statistik och OECD-statistik? Vi har ju
tillsammans med Danmark och Nederländerna den
nästan högsta sysselsättningsgraden - förvärvsinten-
sitet och kvinnors sysselsättningsintensitet. Vi har
färre långtidsarbetslösa. Vi ligger relativt lågt när det
gäller arbetslösheten totalt. Det är inget fusk, utan det
är samma statistiska metod som används i Eurostat.
Vi har tillräckligt stora problem ändå. Det är regi-
onala problem. Det är problem med tillräckligt effek-
tivt entreprenörskap. Vi har många diskriminerings-
frågor. Vi har väldigt många utsatta grupper som inte
kommer in på arbetsmarknaden. Vi har framför allt
ett stort demografiskt problem när det gäller arbets-
kraftsutbudet.
Läs inte bara: Se hur många som är arbetslösa och
sysselsatta. Titta på hur ålderskategorierna förändras.
Sverige kommer att minska sin aktiva kategori ar-
betstagare, och de med lägst sysselsättningsgrad
kommer att öka i antal de närmaste åren. Det är en
jätteutmaning för vem som än sysslar med politik.
Åtminstone känner jag det starkt.
Det finns brist i utbildningar. Många ungdomar
gör helt fel skolval. De är utbildade åt ena hållet, och
jobben finns åt andra hållet.
Det är dels en fråga om för många arbetslösa, dels
är det arbetskraftsbrist på många håll. Det är svårt att
få tag på rätt folk. Det känner industrin av. Det kän-
ner tjänstesektorn av. Det känner framför allt väl-
färdssektorn inom kommunerna av. Där ska vi lägga
fram förslag. Jag har inte hittat ett förslag hos er.
Konjunkturnedgångar utlöser alltid struktur-
problem. Det finns kvartalsplanering, men den utgör
ingen långsiktighet. Arbetsgivarna är oerhört kortsik-
tiga. Det gäller både offentliga och privata arbetsgiva-
re.
Så fattas det beslut för företagets del - och så får
folk gå! Då står politiker i denna kammare och säger
att det är Anderssons fel. Varför gjorde inte Anders-
son någonting?
Jag hade ärligt talat ingen kunskap om Gislaved.
Jag hade ingen kunskap om att den mest lönsamma
enheten som låg i Degerfors skulle läggas ned. Jag
styr mycket, men jag styr inte allt, kära borgerliga
oppositionspolitiker. Tur är väl det!
Sedan är det sysselsättningspolitiken. Ja, det vik-
tigaste är den ekonomiska politiken. Offentliga finan-
ser: bra. Inflation: bra. Realräntor: bra. Skatteintäkter:
bra. Lönebildning: bra. Reallöner: bra. Disponibla
inkomster: bra. Det är fråga om mellan 2 ½ och 5 %
åren 2000, 2001 och 2002. Vi har väl knappast haft
det bättre - trots skattesänkningar och trots ökade
statsbidrag till kommunerna.
Men vi har problem, svåra balansproblem mellan
regionerna, svårt att finansiera nödvändig gemensam
välfärd där behoven är stora, svårt att ha tillräcklig
regional tillväxt och få riktig skjuts på småföretagen,
entreprenörerna, som ska växa för att ge tillväxt i
framtiden.
Därför är den artikel i Dagens Industri som alla
förfasar sig över inte så särskilt konstig. Det är en
sammanfattning av en småföretagarrapport av ett
antal riksdagsledamöter från Vänsterpartiet. Och jag
var med där - det är ingen nyhet. Ni behöver inte
fråga mig om jag står bakom det.
Det är väl inte höger att stödja ett positivt klimat
för små företag och entreprenörskap, Kent Olsson?
Det är vänster. Det är effektivt. Men det är höger att
berika de rika, det är höger att avreglera arbetsmark-
naden och det är höger att satsa mindre på de arbets-
lösa, att skapa större klyftor i samhället.
Nej, vi vill inte ha 60 dagars sjuklöneperiod. Det
har vi väl sagt tio gånger. Ni vet ju - men vi har varit
ensamma om det hittills - att vi vill ta bort sjuklöne-
perioden för de riktigt små företagen under tio an-
ställda, just därför att det är en för stor börda för rik-
tigt små företag, där man inte vet hur det kan drabba
om en eller annan blir sjuk.
De 14 dagarna är ett problem, ska jag tala om. De
60 dagarna är till stor nackdel framför allt för små
företag men också för utsatta grupper, t.ex. funk-
tionshindrade, som möter ett nytt hinder för att bli
anställda. Den socialdemokratiska regeringen har inte
ens lagt fram det förslaget, utan Jan Rydh har lekt
med tanken. Anklaga inte Sven-Erik Österberg, i alla
fall inte ännu!
Förstora arbetskraftsutbudet! Det är oerhört vik-
tigt.
Satsa på Socsam och Finsam, rehabilitering och
sociala insatser! Det var precis vad socialförsäkrings-
utskottet gjorde i en uppgörelse mellan Miljöpartiet,
regeringen och Vänsterpartiet för någon vecka sedan.
Det är utomordentligt bra, men inte alldeles lätt i
praktiken.
Kom ihåg en sak, ni som vill riva upp regler: Vi
har samma regler när det gäller skatter, arbetsrätt och
arbetsmarknadspolitik i Gnosjö, Stockholm, Smedje-
backen och Haparanda. Men vi har helt olika syssel-
sättningsgrad, sysselsättningstal, arbetslöshetstal osv.
Det handlar inte om det ni tror. Det är bara på
ytan; det är den enkla retorikens politik ni ger uttryck
för. Titta på de underliggande strukturerna när det
gäller arbetskraftens utseende, sysselsättningens utse-
ende och näringsstruktur ska ni få se vilka åtgärder
som vore effektiva.
Jag ska säga lite om budgetpolitiken. Det här är
ändå arbetsmarknadspolitik inom ramen för den bud-
get som är tagen.
Ni minskar alla, men på olika sätt och i olika grad,
resurserna för arbetsmarknadspolitik. Och ni gör det
när konjunkturen går ned och skäller på majoriteten
därför att vi inte gör någonting, som ni säger. Jag tror
att vi har för små resurser avsatta. Hur ska det gå för
er då? Varför har ni så små resurser? Jag tror att ni
helt enkelt har behövt pengar till andra, glada utgifter
och kostnader, som ni ville presentera i era budgetal-
ternativ.
I de fall där ni har reservationer går de precis
tvärtemot varandra. När det gäller revisorerna och
otraditionella medel går Centern åt ena hållet, Mode-
raterna och kd åt andra hållet och fp åt tredje hållet.
Det är fullständigt olika förslag.
När det gäller AMS organisation är det samma
sak. Centern vill kommunalisera mer eller mindre,
och Moderaterna i den andra ändan vill följa AMS
förslag med en total centralisering. Vad är det bor-
gerliga alternativet?
När det gäller arbetshandikappade vet jag att
Folkpartiet, Centern och kd har intresse i frågan.
Varför skriver ni att det är viktigt att göra en översyn?
Ni lyckas skriva en reservation där majoriteten skri-
ver samma sak. Kunde vi inte ens enas om detta, när
vi i sak faktiskt är överens?
Jag menar att era budgetförslag och er arbets-
marknadspolitik är oansvariga, därför att de innebär,
helt rått i ett läge där det egentligen behövs mer re-
surser, att ni anvisar mindre. Jag har inte tid att gå
igenom allting nu, men jag vill ändå säga att Centern
och Folkpartiet är värst. Låt mig säga några ord om
Centern.
Ni i Centern säger att ni sparar 1 ½ miljard genom
att ni flyttar medel från utgiftsområde 13 till 14. Ska
ni inte flytta tillbaka det, så kanske ni får 1 ½ miljard
till? Det finns inte ett motiv, ingenting. Ni bara mär-
ker om ett konto och säger att ni sparar 1 ½ miljard
på det.
Ni lyfter bort 700 miljoner på AMS. Men det lig-
ger ju inte på AMS, utan det ligger ute, decentralise-
rat i regionerna. Ni ska ta bort folk som jobbar för att
människor ska ha arbete ute i landet. För mig är det
obegripligt.
Ni plockar bort 7 miljarder från aktivitetsstöd och
a-kassa. En del av det består i att ni försämrar a-
kassan. Det är i och för sig tråkigt för folk. Men res-
ten då? Ja, ni sparar pengar och ska använda dem på
annat håll.
Ni plockar ned 1,7 miljarder kronor av program
och utbildning. Finns det inga behov i dessa tider?
Hur blev det nu i Gislaved? Vad tror Margareta An-
dersson att det kommer att kosta?
Det värsta av allt är att ni tar 99,4 miljoner på lö-
nebidragen. 100 miljoner tar ni bort,och ni säger att ni
ska höja taket till 15 000 kr. Det säger Margareta
Andersson här också. Jag tycker att det är ett jättebra
förslag - jag har själv stridit för att höja det här taket.
Vet Margareta Andersson vad det kostar? Jag har inte
fått igenom det. Tror Margareta Andersson att det
räcker, att det kostar minus 100 miljoner? Tror hon
att det kostar 0 kr eller plus 100 miljoner? Svara mig
på den frågan!
Folkpartiet river bort resurser från det här områ-
det. Det ligger väl i linje med att vilja lägga ned i
stort sett hela AMS.
Kd är mer ambitiöst men plockar ändock bort
150 miljoner från arbetsmarknadsutbildning och
sådant. Det stora klippet gör man naturligtvis på akti-
vitetsstöd och a-kassa - 8 miljarder.
En del tar ni in på skatter. Det blir mer rättvist på
det sättet, men det är väl någon miljard som ni plock-
ar ned. Det går inte att utläsa, därför att ni har ju ald-
rig angivit vad ert förslag är när det gäller arbets-
kraften och sysselsättningen. Vad tror ni på för pro-
gramvolym? Det står inte ett ord om det - det går inte
att bedöma. Ert alternativ är inget alternativ.
Låt mig avsluta med att säga att för vår del är det
många saker som måste komma i fokus nu. Det är a-
kassereformen och förbättringar för arbetshandikap-
pade. Finns det ett intresse från andra att höja taket
står vi först i kön. Låt oss diskutera det! Men det ska
hålla ihop i en budgetuppgörelse.
Sysselsättningsmålet 80 % år 2004 är i fara, Sven-
Erik Österberg. Vi måste sätta till extra åtgärder. Vi
är beredda - jag förutsätter att Socialdemokraterna är
det.
Vi vill fortsätta med sysselsättningsmålen och in-
föra regionala sysselsättningsmål, men också sådana
som avser sysselsättningsgraden för invandrare och
funktionshindrade. Vi vill ha en lösning, åtminstone
börja på det som kallas övergångsarbetsmarknad, för
att inte överlasta garantin.
Vi vill se till att den kommunala välfärdssektorn
verkligen kan rekrytera utbildade människor. Där
finns det förslag - låt oss gå vidare på det. Vi har råd,
för vi har sunda statsfinanser. Låt oss satsa dem där
de gör bäst nytta för människorna och för den natio-
nella ekonomin.
Låt mig också säga att förslaget från den social-
demokratiska kongressen att enbart stödja kommu-
nala huvudmän i välfärdssektorn är dåligt. Den lös-
ning vi ska komma fram till ska inte, hur den än blir
konstruerad, diskriminera sådant som ligger under
andra huvudmän.
Det finns en mängd olika konkreta förslag som
jag skulle vilja lyfta fram, men jag hinner inte göra
det. Jag tror att Camilla Sköld Jansson kommer att
göra det senare. Låt mig säga, fru talman, att ingen
fråga är viktigare än att fortsätta marschen mot den
fulla sysselsättningen. Hittills har det varit fram-
gångsrikt, men vi är inte på långa vägar framme.