Fru talman! Tillväxttakten i ekonomin har varit
god. Det är helt korrekt. Men det är inte detsamma
som att vi har haft en gynnsam utveckling när det
gäller sysselsättning och att snabbt bryta ned arbets-
lösheten.
När vi nu är så till synes överens i själva sakfrå-
gan när det gäller a-kassetaket vore det kanske rimligt
att vi fick en större glöd från regeringens sida i fråga
om att driva fram en sådan reform. Den är oerhört
angelägen.
När det gäller sysselsättningsgraden delar jag det
som har sagts av flera här i kammaren: Det är viktigt
att få upp den. Därför kan ett 80-procentsmål vara av
värde. Nu finns det inte många experter på området
som tror att detta är möjligt inom den tidsram som
regeringen har tänkt sig.
En annan sak som är besvärande är att vi inte har
fler i jobb nu än vi hade för drygt tio år sedan. Att
andelen har kunnat stiga beror bl.a. på att antalet
förtidspensionerade har ökat i väldigt hög grad. Detta
är varken nationalekonomiskt gott eller mänskligt
rekommendabelt, och därför hoppas jag att vi kom-
mer ifrån den här häftiga förtidspensioneringen. Lan-
dets bekymmer är nämligen inte att vi jobbar för
mycket. Som nation skulle vi tillsammans behöva
jobba mer, och det klarar man inte genom att pensio-
nera ut människor.
Sedan är vi överens om det här med den ökade
kompetensen. Problemet är ibland att väldigt många
av oss som är i arbetslivet skulle behöva en förstärkt
kompetens men ryggar för det. Det är långt fler som
inte vill vara med om en sådan utveckling och kom-
petensförhöjning än vad som verkligen skulle behö-
vas. Här finns också plats för att stimulera så att vi får
fler jobb. Det måste ske, med Folkpartiets sätt att se
det, genom ett ökat företagande och en ny och bred-
dad arbetsmarknad.