Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tionerna 1, 7 och 11.
I det län som jag kommer från och som hittills
betraktats som tillväxtområde och sällan drabbats av
stora nedläggningar har arbetslöshetsspöket nu börjat
visa sig.
I Vaggeryd har Flextronics varslat om nedlägg-
ning av verksamhet, och Continental har beslutat att
lägga ned verksamheten i Gislaved. Båda de här
kommunerna ligger i det s.k. Gnosjöområdet där man
hittills har kunnat behålla en mycket hög sysselsätt-
ning även i svåra konjunkturlägen. Gislaveds gummi-
fabrik är av stor betydelse för kommunen och den
största privata arbetsgivaren. Nedläggningarna kom-
mer att få svåra konsekvenser för dem som drabbats
av att bli av med sina arbeten. Att dessutom få ett
sådant besked före jul är ju inte precis den julklapp
som man önskar ge människor i det här området.
Arbetsmarknaden, som trots allt stabiliserat sig
under de senaste fem åren, har nu åter kommit i
gungning. Arbetslösheten stiger i Sverige, om än
marginellt. I november i år är siffran 3,7 %, att jämfö-
ras med 3,6 % år 2000. I USA har man den högsta
nivån sedan år 1993, omkring 6 %. Antalet varsel
ökar inom industrin. Vi kan ana en dyster vår. Den
offentliga sektorn anställer fortfarande mer personal.
Det gör att kvinnor inte drabbats i samma utsträck-
ning som män av varsel eller av uppsägningar.
Fru talman! Arbetsmarknadspolitik kan inte be-
drivas solitärt. Alla politikområden hör samman och
påverkar varandra. Därför kan en del förslag som
lagts på skatte- eller näringsområdet vara minst lika
viktiga för den framtida sysselsättningen som hur den
rena arbetsmarknadspolitiken förs.
Det är beklagligt att regeringen inte i större ut-
sträckning har tagit till vara de goda åren och förbätt-
rat möjligheten för företag och enskilda att bättre stå
emot trycket i en lågkonjunktur. Vad man föreslår är
förbättringar för dem som har det bra i samhället.
Regeringen och samarbetspartierna inför maxtaxa i
barnomsorgen och lovar höja taket i a-kassan. Det är
märkligt hur fort det går att byta åsikt för vissa!
För tio år sedan tog Vänsterpartiet bort k:et i sitt
partinamn. Då Centerpartiet tillsammans med Social-
demokraterna sanerade Sveriges ekonomi var Hans
Andersson mycket upprörd när de arbetslösa tving-
ades delta i besparingarna. Nu är han med och för-
handlar om att ge de bäst ställda ökade förmåner;
detta alltmedan de som har det sämst blir utan. Hur
känns det, Hans Andersson? I dag varierar det från
20 kr om dagen - ja, jag säger 20 kr om dagen - till
över 600 kr, beroende på vilken försäkring och vilken
inkomst det rör sig om.
Centerpartiet vill höja förmånerna i alla socialför-
säkringar till minst 200 kr per dag. Det anser jag är att
vara solidarisk med dem som inte har fått fotfäste i
välfärdssystemen.
Fru talman! Centerpartiet har i flera år krävt att
regeringen ska lägga fram förslag till hur ett individu-
ellt kompetenskonto ska införas och hur det ska an-
vändas. Men regeringen har inte kommit till skott,
mer än att man satt av pengar i tidigare budgetar för
frågans lösning. Det hade varit bra om vi redan nu
hade kunnat gå in med medel för att förstärka vidare-
utbildningen i företagen.
På flera håll, inte minst på orter som Gislaved,
finns det ett stort behov av att ge människor en bättre
grundutbildning och även av att spetsa de anställdas
utbildning inom företagen.
Den som riskerar att bli uppsagd behöver ny och
fräsch kompetens för att kunna få ett nytt jobb - an-
nars finns det säkert andra som är bättre rustade att få
de jobb som finns. Företagen har också behov av att
vidareutbilda sin personal, även på golvet. I en kon-
junktursvacka finns det tid, men inte pengar. Vid
högkonjunktur finns det kanske pengar, men inte tid.
En utjämning över tiden via ett kompetenskonto
skulle säkert överbrygga en temporär nedgång. Per-
sonalen skulle också få ett avbrott och känna ett lyft i
arbetet.
Regeringen har visserligen aviserat att man kom-
mer med förslag till våren. Men man hade behövt
klara ut detta för ett par år sedan. Nu finns inga peng-
ar avsatta, utan vi kan få vänta flera år innan vi ser
resultatet av reformen.
Sven-Erik Österberg, kommer det verkligen för-
slag till våren? Och hur många människor ska tvingas
ut i arbetslöshet innan man gör dessa förändringar
som faktiskt kan innebära en konkurrensfördel för
företagen?
Den ökande ungdomsarbetslösheten är en annan
källa till oro. Svängningarna i denna del av arbets-
kraften är alldeles för snabba. Att man redan har
tvingats erbjuda 6 000 fler ungdomar programinsatser
jämfört med samma tid förra året är illavarslande. En
tidig kontakt med arbetsmarknaden, där man kommer
ut till arbetsgivarna och får visa vad man går för, är
viktigt för att inte permanenta arbetslösheten i den här
gruppen.
Insatser i form av kompletteringar av tidigare kan-
ske inte fullföljd gymnasieutbildning och högkvalita-
tiv yrkesutbildning är den inriktning av stöden som
Centerpartiet föreslår.
De som kommit ut på arbetsmarknaden och som
nu riskerar att förlora kontakten med den har ett stort
behov av stöd; detta i en situation där snabba insatser
är nödvändiga. En första åtgärd är, som Centerpartiet
ser det, att se till att alla har en gymnasieutbildning i
botten. Alltför många har så svag skolunderbyggnad
att de har svårt att hänga med i dagens snabbt förän-
derliga kunskapssamhälle. En yrkesutbildning av god
kvalitet är ett andra steg för att människor ska vara
inte bara arbetsföra utan också anställningsbara.
På den socialdemokratiska partikongressen lovade
näringsminister Björn Rosengren att man snarast ska
höja a-kassan. Eftersom varken han eller Mona Sahlin
deltar i arbetsmarknadsutskottets debatt får jag fråga
Sven-Erik Österberg när denna höjning kommer. Vad
betyder alltså "snarast"? En annan relevant fråga i
sammanhanget är hur man tänker finansiera höjning-
en. Det är flera veckor sedan riksdagen beslutade hur
budgeten ska fördelas för år 2002. Har man egna
guldgruvor att ösa ur, eller ska finansministern trolla
med knäna?
Fru talman! Centerpartiet har föreslagit över-
gångsarbetsmarknader med en annan inriktning än
den som regeringen lägger i ordet. På några ställen
har man bildat arbetsgivarkretsar där människor som
blivit övertaliga har fått flytta runt och pröva på ar-
bete hos en annan arbetsgivare än den ursprungliga
och på det sättet ofta fått nytt jobb. Arbetsförmed-
lingen har kunnat gå in med utbildningsinsatser för att
överbrygga brister i kompetensen.
För att göra det intressant för företagen att ta in
andra än redan anställda föreslår vi att företagen får
sänkta kostnader via en nedsättning av arbetsgivarav-
giften.
Enligt två meddelanden från SCB förra veckan är
det fortfarande stor brist på yrkeserfarna, samtidigt
som många lämnar arbetslivet i förtid. En bättre reha-
bilitering av dem som drabbats av skador och sjuk-
domar skulle troligen råda bot på båda de här pro-
blemen. Tyvärr finns det inte i socialförsäkringsut-
skottet en majoritet för ett förslag som underlättar
detta, och detta är bara att beklaga. Det drabbar ar-
betstagare, arbetsgivare och samhälle både ekono-
miskt och socialt.
Det beslut som togs i våras om att människor ska
kunna arbeta tills de är 67 år gamla riskerar att bli ett
slag i luften. Alltför många är av olika anledningar
utslagna långt tidigare.
Arbetsmarknadsverkets organisation och styrning
är en fråga som har blivit aktuell under hösten. Från
Centerpartiets sida anser vi att man endast ska ha en
liten central myndighet med i stort sett tillsynsansvar
och förmedling av resurser ut till de lokala myndig-
heterna. Den centralisering som regeringen genomför
anser vi inte kommer att bli till nytta för arbetssökan-
de och arbetsgivare. Det är på det lokala planet som
man bäst känner till hur arbetsmarknaden ser ut.
De funktionshindrades situation på arbetsmarkna-
den är inte god. Alltför många kan inte få ett arbete
som de är utbildade för och som de skulle kunna klara
av. Centerpartiet begär därför tillsammans med Folk-
partiet och Kristdemokraterna en översyn av åtgär-
derna för arbetshandikappade. Bl.a. har man inte höjt
beloppsgränserna för lönebidrag sedan början av
1990-talet. Många som skulle kunna få arbete om
bidraget var större står i dag utanför arbetsmarkna-
den. Centerpartiet har ett budgetförslag, som tyvärr
redan fallit, om en höjning av gränsen för lönebidrag
från 13 700 kr per månad till 15 000 kr.
Även Samhalls funktion i samhället är i behov av
översyn. I dag har många kommuner startat en verk-
samhet som ibland kallas Komhall. Meningen med att
starta Samhall för drygt 20 år sedan var att komma
bort från den ojämna belastning på kommunerna som
den skyddade verksamheten innebar och att man även
som funktionshindrad skulle få ett jobb på arbets-
marknaden. Nu tycks vi vara tillbaka i samma situa-
tion, och det är inte värdigt för dem som är beroende
av samhällsstöd.
Fru talman! I dag uppmuntras människor att starta
eget eller att hitta nya lösningar på försörjnings-
problemet. Detta motverkas i dag ofta av den osäker-
het som drabbar den som går ifrån de traditionella
anställningsformerna eller blir egen företagare i den
mest vanliga ordningen. Den som vill starta någon
form av kooperativ verksamhet eller lösa anställ-
ningsproblemen - eller egentligen redovisnings-
problemen - på ett nytt sätt drabbas av att bli ställd
utanför trygghetssystemen. Varken a-kassa eller sjuk-
försäkring fungerar utan att det blir många svårighe-
ter. Rättssäkerheten är liten, då det beror på vilken a-
kassa du hör till om du får ersättning vid arbetslöshet
eller inte.
Jag har ett exempel där fyra kvinnor skulle sätta i
gång ett kooperativt vårdhem. De tillhörde från bör-
jan olika a-kassor. En person fick ett ja. Det stöttar vi,
sade man. En person fick ett ja under förutsättning att
personen i fråga inte hade avgörande inflytande på
företaget, och en av dem fick ett blankt nej. Det blev
naturligtvis inget kooperativ. Fyra kvinnor blev
mycket besvikna, och det blev ingen förnyelse av
verksamheten på den orten.
Samhället förlorar mycket på att det inte finns en-
hetliga tolkningsregler på det här området och att inte
AMS som tillsynsmyndighet har tagit upp frågan med
a-kassorna. Inte heller den som sitter i styrelsen för
sitt barns föräldrakooperativa daghem kan lita på att
få ersättning från a-kassan om de blir arbetslösa från
sitt jobb som inte alls har med kooperativet att göra.
Här finns mycket att ta tag i för regeringen och för
AMS för att reda ut begreppen. I stället för att hindra
utvecklingen av arbetslivet bör man understödja nya
driftsformer, som dessutom ofta är mer demokratiska
än de allmänt praktiserade i dag.
Har Sven-Erik Österberg något besked att ge oro-
liga människor som svar på de här frågorna? Från
Centerpartiets sida anser vi att detta är en del i att
förenkla företagande och försörjning varför vi hel-
hjärtat stöder de här företagsformerna.