Fru talman! I april månad 1994 befann sig sam-
manlagt 565 000 personer i arbetslöshet eller i diverse
åtgärder. Aldrig tidigare har arbetsmarknadspolitiken
ställts inför en så omfattande och svår uppgift. Nu ser
vi att bilden är radikalt förändrad.
Vi är nere i en öppen arbetslöshet kring 4 %, och
sysselsättningen har ökat kraftigt. Tack vare en stark
och tydlig arbetsmarknadspolitik har många männi-
skor fått ett arbete och därmed också en ökad fram-
tidstro. Som socialdemokratisk riksdagsledamot kän-
ner jag en viss stolthet och glädje över de resultat som
har åstadkommits under de senaste åren.
Detta resultat har naturligtvis inte kommit gratis.
Många grupper har fått stå tillbaka under det svåra
90-talet. Men vi har aldrig tvekat om vilka värdering-
ar som har gällt för vår politik, nämligen rättvisa,
jämlikhet och solidaritet. Alla ska vara med i den
gemenskap som kallas välfärdssamhället. Ingen får
stå utanför, och allas vilja till delaktighet ska tas till
vara.
I dagens debatt höjs nu röster som talar för att ra-
sera den framgångsrika politik som vi tillsammans
har byggt upp. De arbetslösa kommer i så fall att få
betala ett mycket högt pris - jag återkommer till de
borgerliga partiernas olika förslag lite längre fram.
Fru talman! För att visa att vi menade allvar med
vår politik om allas delaktighet satte vi upp två tydli-
ga mål. Det första målet var att den öppna arbetslös-
heten skulle halveras från 8 % till 4 % vid slutet av
2000. Det andra målet vi bestämde oss för vara att
andelen reguljärt sysselsatta skulle öka till 80 % år
2004.
Som jag nämnde tidigare har 4-procentsmålet
uppnåtts och sysselsättningsmålet på 80 % ligger
inom räckhåll. Drygt 78 % ingår i dag i den aktiva
arbetskraften.
Vilka verktyg har då använts i kampen mot ar-
betslösheten?
Arbetslinjen är den klassiska grunden i svensk ar-
betsmarknadspolitik. Den är ett uttryck för grundläg-
gande socialdemokratiska värderingar, skulle jag vilja
påstå. Det handlar om att var och en ska göra rätt för
sig efter förmåga och att ingen ska lämnas utanför.
Med fokus på förmedling av arbete, förstärkt ar-
betslinje och åtgärder av hög kvalitet markeras ett
tydligt vägval när det gäller utformningen av framti-
dens arbetsmarknadspolitik.
Det innebär bl.a. att i stället för en bortre parentes
har regeringen infört en aktivitetsgaranti med en a-
kassa utan bortre gräns. Nya möjligheter öppnas för
att komma in på arbetsmarknaden utan att tryggheten
raseras.
Jag som socialdemokrat avvisar tankarna på att
låta de arbetslösa själva stå för arbetslöshetens kost-
nader genom sänkta löner eller genom en ökad egen-
finansiering av arbetslöshetsförsäkringen.
Fru talman! Ett av de viktigaste inslagen i arbets-
marknadspolitiken är kompetensutveckling. Åter-
kommande utbildning är av avgörande betydelse för
svenska företags möjligheter att överleva, samtidigt
som det bidrar till att stärka den enskilde och öka
valfriheten.
Inom aktivitetsgarantins ram erbjuds arbetsmark-
nadspolitiska insatser i form av utbildning, jobbsöka-
raktiviteter, praktik och anställningsstöd. Aktivitets-
garantin ska bryta rundgången mellan åtgärder och
öppen arbetslöshet. Alla insatser inom garantins ram
har som syfte att den arbetssökande så snart som
möjligt ska återgå i arbete.
Fru talman! Från borgerligt håll har det hävdats
att den svenska arbetsmarknaden fungerar dåligt.
Långtgående förslag till förändringar för att förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt har förts fram, bl.a.
inskränkningar i arbetsrätten, införande av en bortre
parentes och ökade inkomstskillnader. Flera av för-
slagen har direkt eller indirekt gått ut på att försvaga
de fackliga organisationernas inflytande. Den grund-
läggande tanken tycks vara att ökad otrygghet skapar
en bättre fungerande arbetsmarknad.
På punkt efter punkt radar den samlade borgerlig-
heten upp försämringar för de arbetslösa. Låt mig ta
upp några exempel.
Moderaterna vill dra ned på arbetsmarknadspoliti-
kens område med drygt 24 miljarder kronor under
perioden 2002-2004 och införa en bortre parentes i
arbetslöshetsförsäkringen.
Man vill ha en ökad egenfinansiering i a-kassan,
vilket skulle innebära en ökad kostnad för den enskil-
de med 3-4 gånger jämfört med i dag, i genomsnitt ca
200 kr per månad för att vara med i a-kassan.
Folkpartiet vill skära ned AMS verksamhet och
lägga ut delar av den på privata vinstdrivande beman-
ningsföretag.
Vilket intresse har privata bemanningsföretag av
att etablera sig t.ex. i glesbygden? Vem ska ta ansva-
ret för de arbetshandikappade och långtidsarbetslösa
som inte är lönsamma på marknaden? Så ser markna-
den det.
De borgerliga partierna påstår att vi socialdemo-
krater tar lätt på de varningstecken som arbetsmark-
naden uppvisar. Jag har respekt för att man kan göra
olika konjunkturbedömningar och ha olika uppfatt-
ning om hur framtiden kan komma att se ut. Men om
det nu är som de borgerliga partierna påstår, dvs. att
det finns en risk för ökad arbetslöshet, kan man fråga
sig varför de väljer att montera ned den svenska ar-
betsmarknadspolitiken och försämra för dem som
riskerar att bli arbetslösa. Ger inte detta en konstig
signal till dem som är arbetslösa eller riskerar att bli
arbetslösa?
Fru talman! De som får betala priset är de arbets-
lösa. Med sänkta ersättningsnivåer och nedmontering
av arbetsförmedlingarna kommer det att bli oerhört
svårt att föra en arbetsmarknadspolitik med omtanke
om de svaga.
Till detta kommer att moderaterna har varit ute i
debatten och påstått att de senaste årens ökning av
sysselsättningen är en bubbla, eftersom sjukfrånvaron
ökat kraftigt under samma tid. Den moderata verklig-
hetsbeskrivningen är helt vilseledande, skulle jag
vilja påstå. Självklart är den ökande sjukfrånvaron
oroande, men den ska inte användas i debatten mot de
arbetslösa.
Tittar man på siffrorna ser man att sysselsättning-
en har ökat med 8,2 % under perioden första halvåret
1997 till första halvåret 2001. Under samma period
ökade antalet personer i arbete med 6,6 %. Skillnaden
på 1,6 % förklaras av bl.a. ökad sjukfrånvaro.
Samma sak gör man när man talar om en högre
arbetslöshet än den som officiellt uppges av Statistis-
ka centralbyrån. I den moderata världen gäller det att
med alla medel dölja den hårda politik som man vill
föra om man kommer i regeringsställning efter nästa
val.
Fru talman! Med den socialdemokratiska arbets-
marknadspolitiken har vi bevisat motsatsen. Det är
genom att lita på människor och deras vilja att vara
med och ta ansvar som man bygger en framgångsrik
arbetsmarknadspolitik. Det är genom trygghet och
klara regler som människor frigörs och kan vara med
och skapa det Sverige där alla har en plats.
I budgetpropositionen gör vi ett antal satsningar
på de arbetslösa. Låt mig ta några exempel.
700 miljoner kronor går till AMS för personalför-
stärkningar vid arbetsförmedlingarna. Detta gör vi för
att säkerställa kvaliteten i bl.a. aktivitetsgarantin.
En ny höjning av a-kassan ska ske nästa år och
bör omfatta alla försäkrade och inte bara gälla de
första 100 dagarna. De som inte omfattas av a-kassan
kommer också att få en höjning. Det blir en höjning
till 183 kr per dag från 2002 och till 223 kr per dag
från 2003. Utvecklingsersättningen inom ungdomsga-
rantin kommer att höjas i motsvarande mån.
Ytterligare 120 miljoner satsas på att inrätta mot-
svarande 1 000 lönebidragsplatser fr.o.m. 2002.
Oberoende av konjunkturläget har arbetshandi-
kappade svårt att få arbete. Anställning med löne-
bidrag, skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare samt
anställning i Samhall är viktiga medel för att under-
lätta för arbetshandikappade att få arbete. Regeringen
avser därför att göra en samlad översyn av hur de
arbetshandikappades ställning ska stärkas på framti-
dens arbetsmarknad. Denna översyn är något som vi
tycker är väldigt viktigt från socialdemokratiskt håll.
Ökningen av ohälsan i arbetslivet fortsätter. Rege-
ringen presenterade därför ett 11-punktsprogram för
ökad hälsa i arbetslivet. Programmet omfattar åtgär-
der för att förebygga ohälsa i arbetslivet och rehabi-
litera dem som drabbas, samt vissa åtgärder inom
hälso- och sjukvården.
Fru talman! Även om vi har varit framgångsrika i
vår politik finns det anledning att noga följa utveck-
lingen av den svenska ekonomin. Vi ser att företag
varslar anställda och att människor känner en oro för
sin ekonomi och sin situation. En av orsakerna är den
osäkra politiska situationen i världen. Det sker också
strukturomvandlingar inom svenskt näringsliv - inte
minst inom IT-sektorn. Detta måste naturligtvis följas
med största allvar.
En del av den strukturomvandling som nu pågår
är att svenska företag väljer att lägga en del av sin
produktion i låglöneländer. Många företag avhänder
sig därmed en möjlighet att på hemmaplan följa pro-
duktionen och se till att kvaliteten på svenska pro-
dukter är lika hög som den tidigare har varit. Detta
kan i vissa fall vara oroande.
Jag välkomnar därför metallordföranden Göran
Johnssons och industrimannen Carl Bennets gemen-
samma utspel om att tillsammans utveckla svensk
industripolitik och näringslivets ansvar i dessa frågor.
Likaså tycker jag att det kom positiva inslag från
Sören Gyll i gårdagens debatt. Han sade att näringsli-
vet har sina intressen, men att vi ändå måste förenas
på något sätt och även kunna säga till om det som är
bra. Framför allt måste man jobba tillsammans för
Sveriges bästa just inom industrisektorn. Jag välkom-
nar sådana uttalanden från näringslivets företrädare.
Fru talman! Vi ser nu att ungdomsarbetslösheten
åter ökar. Detta oroar oss mycket, och jag följer ut-
vecklingen väldigt noga. Våra ungdomar får inte
lämnas i sticket.
Det är i dagsläget svårt att säga exakt vad ökning-
en beror på. Vi har på olika sätt försökt att få en or-
dentlig förklaring till det, men vi har inte fått något
exakt svar. Det är kanske ännu något för tidigt att
göra den värderingen. Jag menar att vi måste vara
beredda att snabbt sätta in åtgärder om det skulle
behövas.
Mot den bakgrunden vill jag ta upp regeringens
kommande omprövning av ungdomsgarantin och de
kommunala ungdomsprogrammen - KUP - och in-
tentionerna att avveckla dessa program till den 1
januari 2003. Jag tror att det är oerhört viktigt att i det
sammanhanget tydligt markera att jag är beredd att ta
initiativ till att kommunerna ska kunna erbjuda våra
ungdomar de åtgärder som behövs om ungdomsar-
betslösheten fortsätter att stiga.
Jag förutsätter samtidigt att regeringen är beredd
att ta de initiativ som behövs för att mota en eventuell
ökning av arbetslösheten i övrigt. Målet om en öppen
arbetslöshet på 4 % kvarstår. Om det behövs för att
trycka ned arbetslösheten måste vi vara beredda att ta
nya medel i anspråk för detta.
Jag kan garantera att vi socialdemokrater inte
kommer att tillåta en situation där ekonomin slås i
spillror och arbetslösa lämnas utan stöd.
Till sist skulle jag vilja säga någonting till Kent
Olsson. Det är mycket glädjande att han läser LO-
tidningen noga och att han gjorde den analys som han
gjorde. Men samtidigt vore det bra om han läste de
motioner han har varit med om att väcka och som tas
upp i betänkandet väldigt noga. Hela artikeln basera-
des på de moderata motionerna och vad ni föreslår i
dem. Ska sanningen fram fanns det stoff i dessa mo-
tioner för någon LO-tidningsartikel till, om vi så
skulle önska.
Till sist skulle jag vilja säga att vi yrkar bifall till
förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på
samtliga reservationer.
I detta anförande instämde Björn Kaaling, Laila
Bjurling, Anders Karlsson, Bengt Silfverstrand,
Claes-Göran Brandin, Hans Hoff, Sonja Fransson och
Kristina Zakrisson (alla s).