Herr talman! Utskottskamrater! Vi är faktiskt rik-
tigt många här i dag för att vara en sådan här debatt.
Jag vill vända mig emot hela betänkandet, ungefär
i linje med Kent Olsson. Framför allt vill jag vända
mig emot de osakliga, rätt ohederliga och framför allt
ointressanta påståenden som framförts av Sven-Erik
Österberg m.fl.
Betänkandet sätter ett nytt rekord i åtgärder. Vi
har pratat om åtgärder och åter åtgärder under hela
denna debatt. Jag har fortfarande inte hört - annat än
från mina borgerliga bröder förstås - något om hur
man ska få fram en politik som skapar fler jobb. Jag
tycker att detta är ett stort problem.
De ungdomar som i allt större utsträckning och
allt snabbare nu blir arbetslösa möts av aktivitetsga-
ranti, lite a-kassa om man har lyckats kvalificera sig
till den - vilket är väldigt ovanligt i den åldern - och
ett muntligt löfte från Sven-Erik Österberg om kanske
ytterligare lite ungdomsgaranti. Men inga jobb!
Så blir det om Sven-Erik Österberg och hans
kompisar får bestämma. Nu när konjunkturen vänder
så ser vi hur muren mellan dem som har lyckats ta sig
in och dem som inte har lyckats göra det växer. Vi ser
hur ungdomar och även invandrare, som ofta inte
heller har lyckats etablera sig på arbetsmarknaden,
kan glömma den chans som kanske fanns förut när
det blir hårdare konkurrens om jobben.
Nu ser vi att ungdomsarbetslösheten steg i no-
vember med 29 %. Sven-Erik Österberg har visserli-
gen sagt att det är oroande, och det har AMS general-
direktör och många andra här också sagt. Det tycker
jag med. Men jag undrar vad vi ska göra åt det. Jag
har förslag, men det har inte kommit fram så många
andra i debatten.
Socialdemokraterna har inte lyckats ta vara på
högkonjunkturen. Ni har faktiskt haft rätt så bra år på
er att göra någonting av era idéer. Men bara var tredje
Rosengårdsbo hade jobb nu när den här högkonjunk-
turen tog slut, mot två tredjedelar i slutet på den förra.
Det har blivit ännu svårare för de svagaste på arbets-
marknaden att ta sig in på den med er politik.
Det är svårt att säga varför, säger Sven-Erik Ös-
terberg. Nej, det är det inte, tycker jag. Detta är ju
resultatet av den politik som skyddar dem som har
tagit sin in på bekostnad av dem som inte har gjort
det. Den skyddar de starka på bekostnad av de svaga
och den skapar framför allt inte några nya jobb. Detta
är en politik som stärker fackpamparnas makt men
minskar människornas eftersom för få människor får
jobb med er politik.
Sedan jag föddes, vilket var relativt nyligen jäm-
fört med flera av debattörerna, dvs. ungefär 30 år
sedan, har många av våra konkurrentländer fått bättre
utveckling av jobben, som många har anfört här.
Antalet jobb har fördubblats i USA och Kanada t.ex.
sedan 1960-talet. Det har ökat i länder som är rätt
socialistiska ibland, som t.ex. Frankrike och Dan-
mark. Men det har knappast ökat alls i Sverige. Det är
där problemet ligger. Vi har för få jobb. Sven-Erik
Österberg står här och skryter samtidigt som jag tyck-
er att svensk arbetsmarknadspolitisk debatt borde
handla om hur vi ska åtgärda problemen med att för
få får jobb, med att vi har blivit fler men inte jobben
och med att vi är för dåliga på att skapa flera jobb så
att färre blir arbetslösa. Det är sådant den här debatten
borde handla om.
Visst har vi en internationell lågkonjunktur, och
visst är nedgången i ekonomin inte bara Björn Ro-
sengrens eller Sven-Erik Österbergs fel utan i viss
utsträckning bin Ladins och världslägets osv. Men det
är ju i tider som dessa som det är särskilt viktigt att ha
en arbetsmarknad som fungerar. Det är i tider när vi
t.ex. hör om nedläggningen i Gislaved som det är
särskilt viktigt att den svenska arbetsmarknaden kan
plocka upp dem som vill in och skapa nya jobb i
stället för att bara gråta över gamla som försvinner.
Det är detta som vi borde föra en saklig debatt om
tycker jag, Sven-Erik Österberg. Och då menar jag
inte påståenden som dem som har refererats här från
LO-tidningen.
Låt mig ta ett exempel på det som Sven-Erik Ös-
terberg kallar direktörernas diktatur. Vi kan ta Lars-
Olof "Tjolle" Johansson i Skövde. Han hade varit
anställd målare och medlem i Målarförbundet, som
mig veterligen är ett LO-förbund, i 34 år. Han blev
arbetslös men gav inte upp för det utan startade eget.
Då blev han försatt i blockad av Målarförbundet för
att han inte tecknade kollektivavtal med sig själv.
Sådana regler skapar inte nya jobb. De hindrar nya
jobb! De hindrade Lars-Olof "Tjolle" Johansson i
Skövde från att faktiskt skapa sysselsättning åt sig
själv och kanske också på lång sikt åt andra. Det
tycker inte jag är diktatur. I Lars-Olof "Tjolle" Jo-
hanssons fall skulle det behövas en politik som låter
honom skapa jobb. Det borde vara bra att någon vill
starta målerifirma i stället för att deppa i arbetslöshet
och kanske bli långtidssjukskriven till slut. Det är min
utgångspunkt i detta.
Min utgångspunkt i denna debatt är allmänintres-
set. Jag vill att fler ska kunna ta sig in på arbetsmark-
naden. Jag vill att debatten ska handla om hur vi
skapar fler jobb i stället för hur vi ska skydda dem
som är kvar och i stället för att vi inte pratar om hur
vi ska skaffa nya.
Vilket perspektiv har Sven-Erik Österberg? Jag
kräver svar på frågan om det viktigaste för Sven-Erik
Österberg är fackets egenintresse eller människornas
behov av att få jobb.