Fru talman! För att börja med LO-tidningen är väl
detta inte riktat mot företagarna i sig utan mer mot er
moderater och de möjligheter ni vill sticka i händerna
på företagen med den politik ni vill föra. Ni vill bana
väg för ett kraftigt övertag för arbetsgivarna gentemot
de anställda löntagarna och lämna ut de enskilda åt
sig själva att förhandla med en arbetsgivare om vill-
kor.
Var och en kan nästan utan fantasi tänka sig hur
det kommer att se ut i en arbetsmarknadssituation där
det finns överskott på arbetskraft. Vem kommer att
diktera villkoren? Vem kommer att sätta villkoren för
de enskilda arbetsavtalen för att man ska få anställ-
ning? En sådan arbetsmarknad kommer att likna de
auktioner man hade för hundra år sedan i Sverige.
Arbetsgivaren dikterar: Vill du ha jobb i mitt företag
är det de här villkoren som gäller. Skriver man på har
man accepterat dem, och då har man ett enskilt avtal.
Det är ju där kollektivavtalet är grunden och garantin
för den enskilde att ha rimliga arbetsvillkor. Det är
därför vi också slåss för kollektivavtalsrätten till-
sammans med facken.
Det är därför vi också vinklar det så här. Det blir
direktören själv på företaget som dikterar villkoren,
medan den enskilde arbetstagaren inte har någonting
att säga till om. Det är ett praktiskt resultat av den
politik man kan läsa om i era motioner. Jag kan inte
komma fram till någonting annat. Kent Olsson får i så
fall försöka överbevisa mig om att jag har fel.
När det sedan gäller att 15 % skulle stå utanför
handlar ju detta om kriarättande. Den tabell som finns
i reservationen skulle jag nästan vilja säga är lite
grann av en dödgrävartabell. Det är så ni för statistik
och hanterar den här saken. Frågan är om ni inte har
bakbundit er själva i den debatten. Det är ju precis på
samma sätt som statistik alltid har förts. Under den
borgerliga regeringsperioden 1991-1994 hade vi
verkligen hög arbetslöshet. Om jag skulle använda
Kent Olssons sätt att räkna var den i det läget 30 %.