Fru talman! Självklart är det viktigt att ha ett mål
för arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken. Det
mål som nu ligger om 80 % i sysselsättning är ett bra
mål. Det fokuserar nämligen på att skapa jobb, på att
skapa riktiga arbeten för människor.
Felet med 4-procentsmålet var att det ledde till
den typ av beteende som jag visade på i de chefsbrev
som har gått ut till arbetsförmedlingarna efter order
från Göran Persson och Björn Rosengren. Det är
sådant som gör att man just får människor flyttade
från kolumner och inte människor i åtgärder. Det är
den felfokuseringen som jag är kritisk mot.
Jag ska också vara tydlig och säga att jag tror att
aktivitetsgarantin som idé kan vara klok. Vi har stött
den också. Problemet var ju att ni forcerade fram den
i en mycket rask takt och i en mycket stor volym
under hösten 2000. Av en slump råkade det vara
under precis samma tidsperiod som man skulle klara
av något så oerhört viktigt som 4-procentsmålet.
Målet var att man skulle nå 4 % under hösten år 2000.
Då använde man medel som kan vara goda och bra
och förfelade dem genom att skapa en sådan stor
volym på en gång att människor började uppleva det
som vuxendagis och någonting annat än bra åtgärder.
Det är det som är problemet.
Slutligen ska jag visa på ett exempel på den passi-
vitet som råder. Vad händer med förslag om indivi-
duellt kompetenssparande? Varför kommer det inga
förslag till riksdagen? Varför växer arbetslösheten i
arbetsmarknadsutskottet? Vi har inga förslag från
regeringen. Varför är det denna passivitet?