Fru talman! Utskottets värderade ordförande kän-
ner oro för den ökande arbetslösheten hos unga män-
niskor. Hans välvilja när det gäller de arbetslösa i
största allmänhet betvivlar jag inte heller, för den är
också i sig genuin.
Men det finns en brist i Sven-Erik Österbergs sätt
att tala om ungdomarnas möjligheter när han stannar
vid åtgärder. De behövs i en hel del fall, men det är
framför allt en ny och breddad arbetsmarknad som vi
behöver. Och i det sammanhanget finns det en myck-
et stor passivitet hos den socialdemokratiska rege-
ringen.
Sven-Erik Österberg efterlyste tidigare i en replik
dynamik. Det är ingen tvekan om att en del av dyna-
miken finns i en ny och breddad arbetsmarknad.
Ordföranden i utskottet återkom också ofta till
vem som ska betala det här; det får inte bli de arbets-
lösa. Med den utgångspunkten förvånar det ju att
majoriteten och även Österberg själv har varit mot-
ståndare till att justera taket i a-kassan. Det har fun-
nits en tydlig majoritet i denna kammare för att man
skulle kunna göra det, och från Folkpartiets sida har
vi under flera år krävt det. Det vore dags att hantera
det så att det inte släpar efter när det gäller t.ex. sjuk-
försäkringen. Det skulle vara intressant att veta om
Sven-Erik Österberg är beredd att driva den frågan.
Den är komplicerad därför att många bävar för att gå
på a-kassa, för det ger mycket sämre villkor.
Fru talman! När ordföranden tog sin utgångspunkt
i det som hände efter 1994 glömde han att säga att
arbetslösheten efter något eller ett par år ökade igen.
Det omskrutna nya konceptet höll alltså inte. Det är
fler i jobb som är det primära. Där återstår en hel del
att göra.