Herr talman! Några talare har redan varit inne på
det faktum att vi befinner oss i ett osäkert konjunk-
turläge. Utskottet har också mycket tydligt markerat
vikten av en beredskap för att stärka sysselsättnings-
och arbetsmarknadspolitiken - detta för att både kort-
siktigt och långsiktigt mota konsekvenser som annars
kan följa av en skarp konjunkturnedgång.
Sysselsättningstillväxt är A och O om vi ska klara
den framtida välfärden. Det behövs nya jobb både i
offentlig och privat sektor. Hans Andersson har tidi-
gare redogjort för vår företagarpolitik. Jag vill
komplettera med att Vänsterpartiet också menar att
det behövs tillväxt och mer resurser i offentlig sektor.
Det behövs både för att höja kvaliteten i vården, sko-
lan och omsorgen och för att skapa bättre arbetsvill-
kor för de anställda, som till stor del som bekant är
kvinnor.
Offentlig verksamhet, menar jag, kan också utgö-
ra en motvikt till den kortsiktighet som alltmer präg-
lar svenskt näringsliv. Kvartalsrapporter och aktieut-
delningar betyder ofta mer än socialt ansvar och lång-
siktiga investeringar. Nu och då hör vi om verksam-
heter som läggs ned, trots att de går med vinst.
Det finns all anledning att följa upp den utveck-
ling som vi ser med alltfler varsel. Nu senast var det
Gislaved som fick ta emot ett dystert besked. Mer än
dubbelt så många personer har varslats t.o.m. novem-
ber i år än under fjolåret.
Här pågår det arbete via AMS, som följer upp vad
som händer med framlagda varsel. Det pågår också
ett viktigt arbete med att ta fram en omställningsför-
säkring - en försäkring som vi hoppas ska bli obli-
gatorisk för hela arbetsmarknaden. Men trots att detta
sker finns det ett stort behov av att se över ytterligare
möjligheter.
Från Vänsterpartiets sida menar vi att det finns
intressanta exempel på lagstiftning vid företagsned-
läggelser i andra länder som vi bör titta närmare på.
Det är olika former av lagstiftning som syftar till att
stora företag ska ta ett större socialt ansvar. Det
handlar både om krav på att nedläggningsbeslut ska
motiveras på ett rimligt sätt och om krav på att före-
taget i vissa fall ska betala ekonomisk ersättning för
sitt agerande. Just nu finns det en del som tyder på att
Sverige har en negativ konkurrenssituation och att det
är "för billigt" att säga upp personal här jämfört med i
andra länder.
Nu är det inte enbart nedläggningar som är exem-
pel på kortsiktighet. Även anställningsvillkoren har
förändrats, och inte minst kvinnor har i stor utsträck-
ning otrygga anställningsförhållanden - något som
bl.a. resulterar i låga födelsetal.
Vänsterpartiet har länge föreslagit att de nya för-
utsättningar som vi ser i arbetslivet ska utredas och
att arbetsrättslagstiftningen ska ses över i syfte att
göra det tryggare för de anställda. Nu har Arbetslivs-
institutet fått i uppdrag att göra en sådan översyn, och
det är bra. Men det är beklagligt att det i direktiven
helt saknas kvinnoperspektiv. Det finns inget krav på
kvinnoperspektiv när man beskriver uppdragets inne-
håll. Inte heller finns det några sådana krav på kom-
mande konsekvensbeskrivningar. Visst är det an-
märkningsvärt.
Medvetenheten om att det är just kvinnor som
missgynnas i dagens situation finns ju, precis som det
finns en medvetenhet om att regler påverkar kvinnor
och män olika och att det därför måste göras en ana-
lys ur ett könsperspektiv av de förslag som Arbets-
rättsutredningen så småningom lägger fram.
Det är något vi får återkomma till. Vi ska ju be-
handla både arbetsrättsbetänkande och jämställdhets-
betänkande framöver. Vi vill ändå nu visa på detta
faktum och påpeka hur viktigt det är att just kvinnor-
nas situation belyses när man ser över arbetsrättslag-
stiftningen.
Det finns många exempel på att den arbetsmark-
nad och det arbetsliv vi har i mångt och mycket
präglas av denna otrygghet. Många har svårt att
komma in på arbetsmarknaden. Invandrare och funk-
tionshindrade möts av ren diskriminering. Samtidigt
är många av dem som finns på arbetsmarknaden pres-
sade och stressade och måste sjukskriva sig.
Det är en situation som kräver en rad förändring-
ar. Vi menar att det handlar om arbetets organisation.
Det handlar om inflytandefrågor. Det handlar om hur
vi kan kombinera familj och arbete. Det handlar om
resurser osv.
Men visst är regeringens 11-punktsprogram väl-
kommet. Regeringen försöker fånga in en rad olika
aspekter. Man kan alltid säga att det är för lite och för
oprecist, men det är ändå en början och ett försök att
få grepp om en situation som innehåller så många
olika komponenter som alla på olika sätt är relaterade
till arbetsmiljön.
Vi har, åtminstone på pappret, en stark arbetsmil-
jölag i Sverige. Men i praktiken fungerar lagen inte
tillräckligt bra som drivkraft när det gäller ett syste-
matiskt och aktivt förebyggande arbete. Det blir ock-
så allt svårare att följa upp hur lagen tillämpas, inte
minst då antalet skyddsombud har minskat kraftigt.
Om vi inte lyckas vända trenden kan det få stora
negativa konsekvenser för det framtida arbetsmiljöar-
betet. Det handlar om utbildning, som återkommer i
11-punktsprogrammet. Vi vill även se andra åtgärder.
Vi behöver t.ex. se över om lagstiftningen måste
skärpas. Ett viktigt inslag är att garantera regionala
skyddsombud tillträde till de arbetsplatser som be-
rörs.
I betänkandet tas också den genomlysning som
ska göras av Arbetslivsinstitutet upp. ALI bedriver
forskning, utveckling samt utbildning bl.a. om ke-
miska hälsorisker i arbetslivet. En stor del av arbetet
syftar till att förse Arbetsmiljöverket och andra myn-
digheter med ett bra underlag för att man sedan ska
kunna ta fram riskbegränsande åtgärder, t.ex. genom
att utarbeta olika gränsvärden. Det här är en viktig
forskarkompetens, och efterfrågan på sådana här
underlag bara ökar.
Från Vänsterpartiets sida har vi försökt att på oli-
ka sätt vara aktiva och noga följa vad som händer
med Arbetslivsinstitutet. Vi vill understryka det som
också står i betänkandet, hur viktigt det är att arbetet
med gränsvärden inte får komma på undantag nu när
man ska fullfölja den organisationsförändring som är
på gång.
Även Samhall genomgår som bekant en föränd-
ringsprocess, och hela den samlade politiken för ar-
betshandikappade ska ses över. Det är ett bra initiativ.
Det är ett nödvändigt initiativ. Kraven på arbetsmark-
naden har ökat sedan början av 1990-talet. Det har
gjort det svårare att finna både praktikplatser och
arbete till arbetshandikappade. Vad gäller Samhall är
problemen komplexa; där finns både exempel på
arbetsplatser med för höga krav och exempel på ar-
betsplatser där det är svårt att hitta meningsfulla ar-
betsuppgifter. Dessutom går det inte att komma ifrån
att neddragningar och besparingar via beslut i riksdag
och regering också har sin del i det hela.
I den översyn som nu ska göras av arbetspolitiken
för att stärka situationen för arbetshandikappade är
det viktigt att man gör en genomlysning på bredden.
Det handlar om Samhalls organisation och målsätt-
ning, om lönebidragens funktion. Man kanske behö-
ver skärpa diskrimineringslagstiftningen. Man kanske
behöver se över vilka incitament arbetsgivarna har för
sina rehabiliteringsinsatser osv.
Herr talman! Detta var ett snabbt svep över några
av de viktiga uppgifter som vi har framför oss och
som har en koppling till arbetsmarknad och arbetsliv.
Det görs och har gjorts en del, men mer behöver
göras.