Herr talman! Om Bertil Måbrink vill veta huruvida
svenskt bistånd skall användas som
utpressningsmedel, vill jag säga att svaret är nej.
Jag tycker att Bertil Måbrink i mycket av det som
han sade i sitt huvudanförande numera låter som en
god liberal. Jag kan förena mig med stora delar av
de synpunkter som han anförde. Men jag tyckte
också att det fanns en del återklanger från det
förflutna.
När Bertil Måbrink säger att de mänskliga
rättigheterna inte kan sättas före de sociala undrar
jag om han riktigt har tänkt igenom vad han säger.
Det var nämligen så som man förr i världen alltid
sade i östblocket när man ville rättfärdiga
övergrepp mot individuella rättigheter. Man ville
skydda det sociala framsteget, och man ville främja
en klass. Man ville sätta högre sociala mål i första
rummet, och därför kunde de individuella
rättigheterna inte tillmätas någon betydelse.
Jag gratulerar alltså Bertil Måbrink till de
betydande framsteg som han har gjort och till de i
huvudsak liberala tongångar som jag hörde i hans
anförande, men jag hoppas att de också kommer att
färga den grundläggande filosofin inom
Vänsterpartiet i en del andra avseenden, där det
fortfarande finns återklanger av det förflutna.