Herr talman! Jag vill genast säga något om Turkiet.
Det är ingen tvekan om att rapporterna från
Turkiet nu är ytterligt allvarliga. Det har skett klara
försämringar under senare tid. Det måste till aktiva
åtgärder emot dessa försämringar. Eftersom
statsrådet Svensson är här skulle det vara mycket
bra om han ville ta till orda just i den fråga som nu
är mest aktuell, nämligen frågan om ett än mer
aktivt agerande, inte bara från Sverige utan från det
internationella samfundet och de europeiska
organen, för att få till stånd en fredlig lösning av
konflikten.
Det är helt oförsvarligt att den turkiska regimen är
så negativ till detta. Den måste nu utsättas för
mycket hårdare press, i syfte att få till stånd en
dialog om hur man skall nå en fredlig lösning. Det
finns faktiskt möjligheter till detta.
Europarådet, som jag tillhör, har skrivit mycket
alarmerande rapporter om tortyr och brutal
behandling i Turkiet. Europarådets tortyrkommitté
skriver de mest ingående och konkreta rapporter.
Kommittén har gjort inte mindre än tre olika besök
i landet och studerat saken på plats. Det sätt på
vilket Turkiet bemöter den här konkreta
rapporteringen -- nämligen att de i så hög grad
negligerar den -- är allvarligt. Därför måste det
göras påtryckningar på Turkiet. Det måste genast
ske förändringar när det gäller förhållandena i
arrestlokaler, fängelser och läger där folk är
frihetsberövade.
Jag tycker att Sverige kan spela rollen som medlare,
om det kan komma till stånd. Vi måste också agera
för att delegationer på hög nivå -- både från ESK
och Europarådet -- reser till Turkiet i syfte att utöva
den press på den turkiska regeringen som är mycket
behövlig i dag. Det vore av betydelse om statsrådet
Svensson kommenterade detta.
Allmänt sett innehåller utskottsbetänkandet en
beskrivning av situationen runt om i världen. Det
är en underdrift att säga att situationen är dålig och
att kränkningar fortsätter att äga rum överallt.
Situationen är mycket dålig på de flesta håll. Det
begås allvarliga kränkningar i mycket stor
utsträckning.
Det finns ändå ett antal ljuspunkter, och de bör
man också notera. Jag tycker t.ex. att det är viktigt
att notera de ljuspunkter som finns i Södra Afrika,
i Mellanöstern -- framför allt i fråga om konflikten
mellan Israel och Palestina -- och i vissa länder i
Latinamerika. Jag tänker då framför allt på Chile.
Men jag skulle kunna nämna ytterligare exempel.
Det är viktigt att konstatera att det lönar sig att
agera -- och att agera offensivt. Märkligt nog sker
det framsteg i fråga om de mänskliga rättigheterna
just i områden där världssamfundet är mycket
aktivt. Så har det varit i de länder som jag här har
nämnt. Men där aktiviteten inte är lika stor, där
händer det mycket mindre.
Den slutsats man måste dra är att vi inte gör
tillräckligt. I stället gör vi för litet. Vi borde göra
mycket mera, och vi borde animera andra länder att
intensifiera sina ansträngningar.
Jag vill nämna några saker som tydligen inte har
kommit med i det här utskottsbetänkandet men
som jag tycker att det är viktigt att fästa
uppmärksamheten på.
Först och främst gäller det frågan om dödsstraffet.
Om man skulle lyckas i ansträngningarna med att
få till stånd ett avskaffande av dödsstraffet runt om
i världen, skulle det ha ett väldigt stort inflytande
på humaniseringen i världen. Dödsstraffet är
nämligen ett av de brutalaste uttrycken när det
gäller att kränka den fundamentala rätten till liv.
Jag är rapportör i Europarådet när det gäller
dödsstraffets avskaffande, och jag menar att
dödsstraffet och de avrättningsmetoder som
används är fullt jämförbara med tortyr. Egentligen
är det sätt på vilket man dömer människor till
döden och avrättar dem en form av allvarlig tortyr.
Därför borde reglerna för dödsstraff vara lika
stränga som reglerna för tortyr. Rapporten om
avskaffandet av dödsstraffet har nu skickats ut till
de olika länderna. Svar skall ha inkommit senast
den 15 juni. Jag menar därför att det är mycket
viktigt att det blir en reaktion på detta, så att saken
förs vidare.
Det är alltså angeläget att dödsstraffet kan
avskaffas i både freds- och krigstid i Europa. Om
det gick att få till stånd en sådan ordning i Europa,
skulle det vara en viktig källa när det gäller
möjligheterna att få inflytande i andra delar av
världen -- inte minst i det land som väl leder, skulle
jag vilja säga, dödsstraffsutvecklingen, nämligen
USA.
Jag vill inte bortse från de svårigheter som finns.
Men ansträngningarna för att avskaffa dödsstraffet
bör intensifieras.
En annan fråga som jag vill ta upp är frågan om
asylrätten. Också i det fallet har jag gjort en
rapport som har behandlats i Europarådet.
Poängen i rapporten är det som sägs om att
asylrätten, genom ett tilläggsprotokoll, borde bli en
del av Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna. Jag ser att utrikesutskottet inte har
följt med på den punkten. Men att göra ett
tilläggsprotokoll till konventionen här är fullt
möjligt. Det vore en bra lösning som man på sikt
bör agera för. I avvaktan därpå bör vi få en
överenskommelse som förstärker asylrätten och
de facto-flyktingarnas ställning.
Jag har sagt att man på det europeiska planet måste
få en mycket mycket bättre samordning av
verksamheten, framför allt med hänsyn till att
asylrätten så allvarligt har urgröpts i många länder.
Det gör att det är nödvändigt att det finns ett organ
som samordnar de olika sakerna och som har
största möjliga anslutning i hela Europa.
Tyvärr har det visat sig att EU här inte har varit
förmöget att komma med förslag till gynnsamma
regler. Tvärtom har inte ministerkommittén i EU
antagit Europaparlamentets förslag, trots att de
flesta förslagen har varit bra. I stället har man
agerat för klara försämringar. Därför tror jag att
Europarådet, med stöd av Europaparlamentet och
ESK, skulle kunna ta ett initiativ här och få en
ledande roll när det gäller att förstärka arbetet för
flyktingarna -- för asylrätten och för de facto-
flyktingskapet.
Jag vill jag också att vi får till stånd en särskild
kommissionär för att utöva det här arbetet i nära
samråd med UNHCR och att en europeisk fond
upprättas som skulle kunna vara till hjälp, så att det
i de länder som har en sämre ekonomi går att
utnyttja möjligheterna att göra flyktinginsatser.