Herr talman! Vis av skadan och med tanke på min
tilltagande ålder skall jag börja med att yrka bifall
till vår reservation beträffande erkännandet av
Taiwan.
Vi skall nu lämna den stimulerande skattedebatten
om hur duktiga de svenska civilekonomerna är. Jag
skall ta er med till Fjärran Östern, Asia Pacific, och
tala om relationerna mellan Kina och Taiwan.
Betänkandet handlar om de mänskliga
rättigheterna m.m. Jag skall uppehålla mig en hel
del vid ''m.m.''.
Jag skall börja färden över till Fjärran Östern med
att läsa vad en känd svensk resenär som har besökt
de här länderna har skrivit. Han skriver: ''Sverige
erkände 1949 kommunistregimen i Peking som
efterföljare till nationalistregeringen i Nanking.
Det erkännandet var både logiskt och riktigt mot
bakgrund av vår princip att erkänna existerande
realiteter.
Till detta kommer, att Sverige delar uppfattningen
i såväl Peking som Taipei att Kina inte skall delas i
flera självständiga stater.
Den taiwanesiska utrikespolitiken har under senare
år blivit allt mer flexibel. I fullt medvetande om de
officiella realiteterna, har den taiwanesiska
regeringen med stor skicklighet utnyttjat olika
möjligheter att bygga ut förbindelserna med olika
länder.
Det svenska svaret på dessa ansträngningar har
länge varit försiktigt och avvaktande. Till detta har
det säkert funnits anledning men nu finns det enligt
min mening starka skäl att med en flexibilitet
motsvarande den taiwanesiska utnyttja de
möjligheter till förbättrade relationer som faktiskt
finns.''
Den som har skrivit de här tänkvärda sakerna är
Carl Bildt. Han skrev dem 1989. Det är med
beklagande jag ser att det sedan dess i stort sett inte
har hänt ett skvatt. Vi har varit inaktiva till skillnad
mot vad vi var tidigare då svensk utrikespolitik
försökte hjälpa de svaga. Olof Palme skrädde ju
inte orden. Men sedan dess har svensk
utrikespolitik ställt in sig i ledet och går i de storas
ledband.
Det är intressant att notera att Sydafrikas
segerherre, Nelson Mandela, är en av Taiwans få
vänner i världen. Han har nyligen uttalat att om det
ankommer på honom kommer Sydafrika inte att
bryta de diplomatiska förbindelserna med Taiwan.
Han har mod och kraft att säga ifrån till skillnad
mot det svenska Utrikesdepartementet. Men har
man kämpat i motvind ett helt liv ger man inte, som
Sverige, upp i första taget för påtryckningar från
Peking.
Utrikesministern har nyligen sagt att det inte är
möjligt att inleda officiella relationer med Taiwan.
Taiwan har i dag mer än 70 politiska partier. Det
finns knappast någon större demokrati.
Vad jag vet är det i dag ett tjugofemtal länder,
inklusive Sydafrika, som har diplomatiska
relationer med Taiwan. Det är alltså fullt möjligt att
öppna sådana, men då får man vara beredd på
repressalier från det stora Kina. Vi vet också att
Kina har vetorätt i säkerhetsrådet. De drar sig nog
inte för att utnyttja detta.
Det måste kännas hårt för en demokrati som en
Taiwan, med alla dessa fria politiska partier, att
sättas i skamvrån av en enpartistat som inte drar sig
för att begå brott efter brott mot de mänskliga
rättigheterna.
Sverige och utrikesministern har med rätta reagerat
på detta, senast den 4 juni 1993. Då tog
utrikesministern ett initiativ och fördömde alla
rapporter om arresteringar av oliktänkande, tortyr
osv. Hon uppmanade Kinas regering att ge amnesti
åt alla som dömts till frihetsstraff för sin politiska
och religiösa övertygelses skull. De senaste dagarna
har vi sett i tidningarna att Kina skickar ut sina
dissidenter, och i utbyte mot det vill de ha allehanda
ekonomiska och kommersiella lättnader.
Man kan förstå att Taiwan har svårt att acceptera
Kinas storebrorsfasoner. De utför ju bl.a.
regelbundna underjordiska kärnsprängningar. Till
dags dato har Kina gjort inte mindre än 39
kärnsprängningar. Det fordrar säkert ett
fördömande.
Om man inte kommer åt Kina på grund av att de
sitter i säkerhetsrådet tycker jag att man skall
försöka att hjälpa Taiwan på det handelspolitiska
planet. Jag tycker att Sverige skall driva en mer
aktiv handelspolitik. Det har t.ex. Tyskland gjort.
De har nyligen haft sin handelsminister Günter
Rexrodt i Taiwan för att förhandla om att ta bort
det tyska embargot på en ''high technology-lista''.
Tyskland vill levera både u-båtar och patrullfartyg.
En order på bortåt 20 miljoner kronor är under
förhandling. För att få bättre förbindelser sätter
man en karriärdiplomat som chef för det tyska
handelskontoret.
Dessa små markeringar betyder mycket för deras
''goodwill''. Det blir svårt för Sverige att
konkurrera om dessa stora order. Samtidigt
bearbetar tyskarna Kina lika intensivt som de
bearbetar Taiwan utan någon större rädsla för
kinesiska motdrag. Detta bör Sverige också kunna
göra. Vi gör ju återigen inte något alls.
Utrikesdepartementet och regeringen borde se till
att vi får lika goda chanser att leverera u-båtar och
patrullbåtar som Tyskland.
Vi behöver bara tänka på vad vissa smärre
medgivanden från svensk sida kunde göra
beträffande licensgivning för export av ubåtar. Med
tanke på den kritiska arbetslöshetssituationen i
Karlskrona och i Malmö skulle det vara väldigt
gynnsamt.
Jag tror också att det skulle vara bra om höstens
affärsmannadelegation till Taiwan skulle komma
att ledas av utrikeshandelsminister Dinkelspiel. Jag
tror att det är en markering som hade varit mycket
viktig för Taiwan och som skulle ha gjort dem
mycket intresserade av att öka handelsutbytet med
Sverige -- något som behövs.
För att göra en summering kan jag säga att jag
hoppas att Utrikesdepartementet inte kommer att
visa samma undfallenhet gentemot Kina i de
politiska frågorna och att man under tiden tar allt
intensivare kontakter med Taiwan för att hjälpa
svenska företag att ytterligare förbättra sina goda
affärer med Taiwan.